Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skråköpings sällskapsnöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skråköpings sällskapsnöjen. 5!5
kroppsliga hyddan är en smula bofällig, och deraf händer sig också
alltid, att en och annan ung, hygglig och söt flicka får det nöjet att
sitta mellan två gamla herrar, med servietten knuten i knapphålet, i
stället att sitta mellan två unga, af hvilka den ene till och med
(kanske) visat »afsigter», fastän pappa och mamma haft sina åsigter,
och saken ännu har klena utsigter. En sådan der stackars flicka sitter
der och parierar med sina grannar, som äro förbålt intressanta med
sina sammanräknade hundra år på nacken och peruken på hjessan,
nyrakade, med hvita halsdukar och gråsprängda polisonger. Den ena
rätten bjudes efter den andra, vinerna flöda, samtalet får liflighet, det
är ett sorl som på en marknad, ett klappande med knifvar och gafflar,
som klappet i en elektrisk telegraf.
»Bror postmästare skolkar! - Inte får bror fiskal späda ut vinet,
det är, har man försäkrat, godt portvin; bör inte skämma bort en god
vara med vatten.» Dessa ord äro väckelseord af värden.
Nu börjar man trycka hvarandra; man nickar åt de närsittande;
är föremålet för vänskapen lomhördt eller sitter långt borta, låter man
Lindberg, vaktmästaren, stöta honom i ryggen och skrika: »hr
kontoristen vill dricka med kamreraren!» Då tittar kamreraren med en äkta
fårmin omkring sig, sticker hufvudet åt alla sidor och snokar efter den
aflägsne vännen, ända till dess han ser besagde väns näsa stickande
fram ur den långa raden, med en rörelse liknande en spikhammare,
som betyder, att kontoristen nickar god mening. Förvissad, att han ser
rätt, fastän han sitter illa till, förändras plötsligen kamrerns anlete,
mungiporna dras uppåt, kring ögonen synas några glada rynkor, och
han nickar, dricker och höjer sitt glas, för att visa, att det är tomt,
samt fortsätter samtalet med: »den stod i femton riksdaler tunnan i
förgår på torget.» Sådant der drickande fortgår på värdens
uppmaning rundt omkring bordet - det är ett fasligt nickande och bråkande,
för att få i sig de välsignade tårarne.
Men flickan der, med en tesked S:t Julien i sitt glas, som väl
femton gånger blifvit tryckt af sina gamla grannar, utan att vinet tyckes
förminskas - - nu - nu drack hon ut allt ihop på en gång och
lägger det fina fingret på glasets fot. Om jag såg rätt, så drack vice
häradshöfdingen der borta ut hela sitt glas också, äfvenledes utan
påtryckning. - Hade en blick blifvit vexlad mellan dem, eller var det
en händelse, att de unga tu - precist på en gång drucko? - Nej,
det är en kärlekshandel, midt för pappas och mammas och förbi alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
