Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skråköpings sällskapsnöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 Berättelser, skizzer och nove-ller,
de öfrigas näsor; de tycka om hvarandra. Min Gud, så litet bråk gör
kärleken af sig; stort mera bråkar ej den sanna vänskapen heller; men
sällskapsvänskapen håller ett fasligt väsen, nickar, ropar, skickar
vaktmästare och dricker i bottnen - det är skilnad.
När deserten kommer, knackar värden på ett glas och äskar ljud.
Han håller nu tal - det är alltid någon ärad gäst, t. ex.
borgmästaren från grannstaden, som nu gästar Skråköping, eller en rådman i
Skanör, som kommit till Falsterbo, eller är det en älskad makas
födelse-eller namnsdag att fira - kanske stadens sångförening träder upp och
sjunger: »Våren är kommen» eller »Malins milda öga» - och så
kommer skål efter skål.
Slutet är, att två gubbar i öfra raden blinka åt hvarandra och tala
halfhögt öfver bordet:
»Bror skall.»
»Nej, det är bror ...»
»Nej, jag är ingen talare.»
»Ja, det blir bra ändå» - och så knackar den ene »brödren»
på glaset och talar och säger: »hm - mitt herrskap - hm - hm,
jag är ingen talare, och egentligen borde ordet tillfallit en annan, men
jag får - det är klart, att alla hjertligen- - nej - af hjertat
hjertli-gen tömma - nej - dricka en hjertlig skål för vår värd och värdinna,
vår rådmanska - hm - jag är inte van att tala -»
»Gick rätt bra; bror talar med ledighet», tröstar en närsittande.
»Hm, har så ringa öfning.»
Och så drickes skålen - Stolarne ramla från bordet, ett ögonblick
helgas åt Guds godhet - och så aftroppar sällskapet.
Samtalet blir något långsamt, man kunde säga däst och trögvulet
.- de gamle herrarne ha för vana att sofva middag, de unge hafva
icke skolkat, man placerar sig här och der och fortsätter samtalet -
och så kommer kaffet, buret i en stor silfverkanna med inskrift: »Till
Råd- och handelsmannen N. N., af tacksamma valmän i Skråköping
18-». Denna kanna, som det vill en hel karl till att lyfta på rak
arm, fick rådmannen, för det att han genomdrifvit, att statens jernväg,
en gång när den kommer att anläggas, tar tre mils krok endast och
allenast för att få beröra Skråköping. Detta skall göra Skråköping till
en centralpunkt för handeln och bringa lika många riksdaler till
Skråköping, som kroken kostat staten.
När kaffet är drucket, går man hem och sofver middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
