Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Struntén, du, du blåser flöjt», sade Rumlander, »hör du efter,
slå dig i slanger med karlen och ha honom att sätta sig vid vårt
bord, så kunna vi pumpa honom på nytt. Sådana der musikanter
hafva alltid en hop sällskapsbildning och äro vanligen roliga
kusiner.»
»Gå sjelf, Rumlander», sade Struntén.
»Nej f-n, du är musikalisk, du kan prata ditt och datt med karlen
– gå du – är han rolig, så komma ni till mig i morgon qväll,
så skola vi dricka ett glas, ta oss ett litet dulgarus och hälla i honom
så pass, att han skall se sju solar på himlen, när vi vräka upp honom
i kärran.»
Förbannadt treflig och gästfri karl, den Rumlander – han är
eljest handlande här i staden och gör i tjära ganska betydligt.
Detta löfte verkade. Struntén steg upp och gick fram och åter
några slag.
Vår lille resande herre satt helt lugnt och smuttade på sin toddy,
utan att säga ett enda ord.
»Det är obehagligt väder i dag», började Struntén, »min herre
har väl rest lång väg, fast man hinner inte långt? Jag föreställer mig,
att vägarne stå som en välling.»
»Nej, som gröt», inföll den resande.
»Jaså, de äro då så mycket svårare. – Min herre, förlåt, jag vet
inte titeln –»
»Gör ingenting, alls ingenting.»
»Hå, ber om förlåtelse – men jag är kommissarien Struntén,
sakförare här i staden.»
»Jaså – jaha.»
»Min herres instrument har kunnat taga skada.»
»Instrument?»
»Ja, der i lådan.»
»Jaså – nej det är en gammal guitarr.»
»Min herre trakterar då detta instrument?»
»Jaha, något – då jag var på kansliet i tiden, så spelade förste
kontoristen rätt bra guitarr, och så sa’ han: hör på, Allsing, sa’ han,
vill inte Allsing lära sig klinka, sa’ han – och så lärde jag mig klinka
– ja, moster min – hon bor i Ruckleköping – är alldeles förtjust i
mitt klink.»
»Jaså, jag har då den äran att tala med herr Allsing?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
