Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, med två l.»
»Således är herrn inte slägt med handlanden Alsing, som blef
rånad vid Gefle?»
»Nej-ne-nej, alls intet. Det var en kuriös sak med den der.
Alsingen påstod, att han blifvit rånad, men det var osant, och detta
derför att alls ingen blifvit rånad – lös mig den gåtan – ha ha ha!»
»Ha ha ha!» skallade det från bordet.
»Förlåt, herr Allsing med två l!» ropade herr Rumlander, »sitt
ner hos oss och gör mig sedan äran på en liten simpel sexa vänner
emellan.»
»Jag tackar, hi hi hi! – mjuka tjenare, mine gode herrar,
presenterar mig med glaset i hand – förbannadt ruskigt i år –»
»Hvad få vi kalla min herre?»
»Förlåt, jo, mönsterskrifvare.»
»Jaså, herr mönsterskrifvare – kypare, punsch och fem glas! –
herr mönsterskrifvaren är ute och reser.»
»Jaha – skall resa till Ruckleköping för att helsa på en gammal
moster.»
»Hvem? om jag får fråga.»
»Fru magasinsförvalterskan Rattenfraat.»
»Kors, fru Rattenfraat, åh, jag känner henne, en galant gumma
– en skål för fru Rattenfraat, för si, jag har gått i skola i
Ruckleköping och kände mycket väl så väl henne som salig
magasinsförvaltaren.»
Mitt goda herrskap, som läser detta mitt opusculum, kan lita på,
att bror Allsing blef en smula »smit» om qvällen; vi ledde honom
upp på kammaren och hulpo honom i säng – det var satans trefligt,
som det alltid är, då Rumlander slår fram rätsidan.
Öfverenskömmelsen var (ty brodren mönsterskrifvaren skulle äfven
påföljande dag bli i Skråköping), att vi klockan sex om qvällen skulle
råkas hemma hos Rumlander.
»Då skall han få fecit, vår mönsterskrifvare», hviskade Rumlander,
då vi skildes åt på torget. »Hustru min är sjuk, hon, och bor i
flygeln, så att vi lefva på trefligt ungkarlsmanér. Godnatt, gubbar!»
»Vete f-n hvad det var i punschen», sade vännen Allsing, då jag
och Struntén – vi kallas för Castor och Pollux, eller de oskiljaktige, här
i staden – klockan tre qvart på sex instälde oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
