Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53^ ’ Berättelser, skizzer och noveller.
då hade vi inte er, inte. Jo, jo, Anna», återtog han efter en stunds
tystnad. Den der jernstolen, den är som ett spöke, det är en
ungdomsvän, som dött och går igen - jag höll honom så kär - hu, nu
grinar han med sina rostiga tandrader och liksom säger: Martell, du
är vemodig, du också, du trampar väl, men du går inte bättre, för
det du är inte efter nya modellen.»
»Men, far, gör något annat.»
»Jaså, skulle det heta, att strumpväfvaren Martell, som svor
borgareeden för tjugufem år sedan, innan grosshandlaren var född och
innan lagman var torr bakom öronen, skulle gå och sopa gatan eller
hugga ved - nej tack; borgare är jag, och om jag skall stjäla, så
betalar jag skatt för burskap och näring, fastän inte en råtta kan lefva
af professionen. Om jag hade tysken här, så skulle jag klå honom,
så att han lät bli att slarf va ihop sitt träs verk, som narrar dumma
menniskor.»
Dörren öppnades, och tvenne gossar inträdde. Den ene var
omkring tolf år gammal, med ett öppet, gladt barnaansigte och med ljust
hår, liksom den lilla flickan vi förut sett. Han var också hennes bror.
Den. andre gossen var något äldre, mörklagd och mager och försedd
med en del af ett gammalt förskinn, spändt om det smala lifvet med
en grof rem.
»God afton, far! god afton, Anna!» helsade sonen i huset. »Gud
ske lof nu är det gjordt och herr Stanly sade: »Gossa få komma
verkstad», sa’ han; det är allt en beskedlig karl clen der Stanlyen, bara
man begriper honom; men si, det är allt qvistigt emellanåt.»
»Jaså, då skall ni hos den der herr Griberg, som ärfde verkstaden
efter salig Stensjö - det var karl, Stensjö, tog sig upp ifrån platt inte
och inrättade hela manufakturen. Åh så, det kan väl också gå an;
men ser ni, pojkar, jag är en fattig menniska, jag, skapad af Gud i
himmelen efter hans beläte, fastän det just inte är vackert heller, och
de der maskinerna, valsar, klippsaxar, hy flår, s värf var och borrar, och
allt hvad det heter, äro gjorda af menniskor, stackare som jag, och
ändå ha de tagit brödet ur munnen på mig och nu ta de mina barn
också från mig, men hvad skall man göra?»
»Jo, vet farbror», började den långe pojken med ifver, »jag sa’
till Anders: hvad skall du på den verkstaden att göra, gif dig in på
klensmedja som jag, sade jag; inte blir du fet, men så kommer der
icke någon uppfinnare och på en minut gör dig onödig och onyttig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
