Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strittnpväfvarens barn. 539
»Rätt sagdt», uttalade strumpväfvaren. »Nå!»
»Jo, ser farbror, de må göra maskiner hit och maskiner dit, men
inte kunna de göra maskiner, som arbeta som en klensmed heller. Så
länge inte alla hus äro precis lika, alla vagnar efter en modell och
alla hofvar lika stora, så får det lof att finnas klensmeder - hm, det
är riktigt förargligt. Satt der inte uppe på Gribergs verkstad denne
här gubben Smitt, tysken vet jag, och födde sig och hustru och barn
med att slå hugg i skrufvar - och så köper Griberg ett sattyg, som
slår tvåhundra hufvun, innan gubben Smitt hinner slå tjugu, och så
säljes skrufvar till mycket bättre pris; men si gubben Smitt hade fått
svälta ihjel, om inte gamle baron tagit honom till sig på Frilunda;
men det är inte näringens skull.»
»Mångas bröd är mångas död», mumlade strump väfvaren. »Jaså,
du skall till Gribergs; känner du patron?»
»Nej han är utrikes med unga frun.»
»Jaså, åja, det kan vara detsamma hvar han håller sig; inte
begriper han en smitt eller smul af hela verkstaden, inte mer än en
grönsiska förstår sig på en strumpväfstol; men si verkstaden skall gå,
den skall ge pengar, och som han inte begriper annat än hvad han
ser i räkenskapsboken - för han har aldrig varit annorstädes än på
kontor - så suger han musten ur folket och knappar in på alla
håll, utom för maskinerna, ty om de icke smörjas, så gnälla de och
slitas, och* det kostar fyrkar att laga dem; men om folket skriker, så
kör man bort dem - och tar nya stackare in igen.»
»Ah, det är inte så farligt; jag skall sitta vid hyfveln, far, den
går så jemnt och vackert, och det är inte svårt alls att Skrufva fram
hyfveltanden en smula i sender och smörja med olja.»
»Och bli en lathund - det är inte svårt», inföll fadren.
»Ja, kom ihåg, Anders», tillade smedpojken, »nu får du sitta vid
hyfveln i många herrans år och lär clig jemt ingenting och så, när du
nätt och jemt kan ingenting mer än Skrufva fram tanden och smörja,
så köper patron din en vacker dag en liten inrättning, som både
skrufvar och smörjer på en gång, och den inrättningen kostar inte så mycket
som dina aflöningar på en månad, och så står du på gatan - nej,
bli du klensmed. De sätta ingen inrättning vid städet, som böjer
jernbiten på alla sätt, gör honom rund eller fyrkantig, krokig eller rak,
allt som man beställer.»
»Ah ja; men inte alla kunna bli klensmeder heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
