Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54° Berättelser, skizzer och noveller.
/Ja men ingen af dem svälter ihjäb, inföll den andre gossen lifligt;
»och det behöfs smeder öfverallt, i alla socknar och vid alla vägar.
När en resande kört sönder ett hjul, så gör ingen någon inrättning,
som kan laga hjulet åt honom.»
»Nej, det låter engelsmannen bli och tysken med», inföll fadren
småleende. »Du är en dugtig pojke, August; men si, kan tänka,
Anders der är fallen för beqvämlighet, han, och tycker, att det är så
lätt att sitta stilla och låta den onde arbeta åt sig - och så är det
ett sådant surrande och lif i verkstaden, flägten i sin tunna låter som
hin onde i en sprucken ask, och så går verket och remmarne, och allt
surrar och durrar - det är alldeles som då jag var pojke, så riktigt
kliade det i mig att bli soldat - för det var så grant och gick så
ordentligt och raskt kantänka, med musik före och trosskärror i ändan.
Med ett ord - maskingöra är så galant för lata pojkar.»
»Gode, söte far!» inföll Anna och trängde sig fram, »säg inte så
- Anders var så glad, då han kom, si nu sitter gråten i halsen på
honom. Si så, Anders», tillade hon tröstande, »vår Herre ser nog till
två fattiga barn, som ingen råd veta sig.»
Fadren strök sig om kinden, han var en godhjertad menniska, då
han var nykter. »Åh, ha - Anders får som han vill; men derför
att; jag var ett fä, som satte min Ht till en arbetare af jern och stål,
så ville jag inte, att han skulle bli ett ännu större nöt än jag. Jag
ville ändå tänka, när jag dör: Anders föder sig nog, hans barn behöfva
ej som mina stå på fabrik; men den trösten skall jag väl inte ha, kan
jag tro.»
August stod der förlägen, det var hans ifver att öfvertala Anders
att: ingå i hans yrke, som väckt hela den obehagliga frågan.
Han satte sig ned bredvid Anna och smekte henne, ty hon grät.
»Det går nog bra, Anna lilla», sade han; »med Guds hjelp går det
nog bra, Anders blir en bra pojke, och du blir en bra flicka, och
jag-skall bli en dugtig karl, och vi skola bo ihop allihop - se så, Anna,
gråt inte. Det är en god profession att sitta vid hyfveln, de få bra
dagspenning och - med ett ord, det går nog bra.»
»Åhnej, jag tänker på mor; hon sade alltid: »stackars barn! när
jag dör, måste ni begge in på fabriken, någon annan hjelp finnes ej»;
och nu är början gjord.»
»Ah så», tillade fadren suckande; »här finnes ingen annan råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
