Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skatorna. 573
Herr Rattenfraat har nödgats gå upp i magasinet och har glömt
sin kammarnyckel hemma - vips är svärmor der; gardinerna nedtagas,
på golfvet slås ett helt haf med vatten, taflorna, föreställande »Amant
mucisien» och »Mari battu et contant», det vill säga två gamla franska
taflor, tryckta i fyra färger, uttagas och tvättas med såplut, så att bara
kritan sitter qvar af förgyllningen, väggklockan uthänges i köket,
papper och annat »skräp» undanstökas, med ett ord, då herr Rattenfraat
kommer hem, känner han icke igen rummet; papperen ligga hopvräkta,
klockan knäpper icke som vanligt, de gula gardinerna äro ersatta med
ett slags röda lappar, som »bättre skola stå emot tobaksröken», med
ett ord, herr Rattenfraat befinner sig på ett alldeles främmande ställe.
Då förgrymmar han sig och går in till fruntimmerna; de hafva väntat
en storm’ och stält sig, figurligt taladt, med ryggarne mot hvarandra,
liksom de gamle berserkarne gjorde. Herr Rattenfraat börjar anfallet
med en fråga: »hvem i Herrans namn har vändt upp och ned på
allting i min kammare?»
Herrns roll var likväl härmed slut; ty nu började svärmor att
utösa en ström af ord till försvar: - »om att rummet såg ut som ett
stall» - »att stackars Sara fick skämmas ögonen ur sig» - »att hela
sta’n sade en hel hop om saken», och mycket mera, som jag ej kan
uppräkna. När svärmor ej orkade mera, började sjelfva fru Sara att
utgjuta sitt hjerta, och när dess källa började sina af, tog svärmor vid;
nog af, saken slutade så, att herr Rattenfraat måste krypa in i sin
fuktiga kammare, sedan han med sin blotta närvaro fått sin hustru
i tårar och sin svärmor i det mest moderliga raseri. »Jaså, din
tyrann», ropade gumman till slut, då han tog sitt parti att gå in
till sitt.
Der låg han nu i fukten och kunde ej sofva, ty klockan knäppte
icke som vanligt; han fick tandvärk af skurlukten och svärmodren sade:
»der ser man hvad innesittandet gör; nu får Rattenfraat tandvärk, bara
för han står på magasinet en smula! Stackars Sara, det är en olycka
att ha en sjuklig man, du får slutligen bara bli en sjuksköterska,
stackars Sara, det blir hela herrligheten.»
Inne på gården hos magasinsförvaltaren Rattenfraats bor också ett
äkta folk. Mannen är nattväktare; man ser intet annat än taket på
den lilla byggningen; men skatorna måtte kunna se mera. Om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
