- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
574

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574 Berättelser, skizzer och noveller.’

tittar in i rummet, ser man öfverallt spår af fattigdom - det, är ett
gammalt ordspråk, att der fattigdomen kryper in, kryper ock kärleken
ut. Det slår in här. En skara barn leka på golfvet, men de äro
magra och gulbleka; en liten unge ligger i ett slags skrubb, inlindad i
trasor och diar på en s udd. Mannen träder in, klockan är så der fyra
på eftermiddagen, hans ansigte är rödblått, ögonen blodsprängda, han
raglar, han är drucken.

»Nå hvad i djefla skinn är detta för ett spektakel? Är inte ungen
död ännu?»

Modren sitter der och suckar bredvid skrubben, barnet skriker.

»Nå säl» fortfor mannen och kastar sig på en bänk; »jag har
länge nog tålt detta här ungskriket. Jag skall sköta min tjenst och
får ju inte sofva en enda blund för tjutet. Jag vill sofva - ut ert
pack!»

»Käre Matthis», säger hustrun, »du skall ej vara så orimlig; barnen
vänta på potatisen, bara de fått äta litet, skola vi gå ut.»

»Jaså, är det intet annat, som felar?» säger mannen och raglar
upp; »se så, den sorgen skall snart ta en ända!» och med dessa ord
kullslår han potatisgrytan i Spiseln, så att elden släckes. »Jag har
inte ätit på två dar sjelf, men du och ungarne äta mig ända in på
benen; ut, pack!» Nu kastar han sin hustru, som håller det minsta
sjuka barnet i sin famn, ut genom dörren; de öfrige, vana vid
manövern, springa sin väg. Matthis är således herre i sitt hus och kastar
sig på den usla bädden. Ni frågar: super Matthis ofta sig full?
Åh ja, han är ofta full, men han tål inte mer än en sup, när han ej
fått mat på två dagar, - det är egentligen fattigdomen och icke
öfverflöd af bränvin, som gör honom till drinkare och till sin hustrus och
sina barns förskräckelse.

Men hvem bor der borta i det lilla nätta huset med
kaprifolii-häcken utanför? Jag för min del har observerat, att mina skator aldrig
se ditåt och skratta, de hålla sig allvarsamma och beskedliga.

Det är en ung prest med sin hustru, som bor der. Ser ni den
unge mannen, som står i trädgården och hjelper sin hustru med
planteringen, ser ni det lilla barnet, som tultar .der på gången och leker
med den lurfviga hunden ? Det är hela familjen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free