- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
594

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594 Berättelser, skizzer .och noveller.

»Jaså, välkommen!» yttrade den unge mannen; men den andre,
en prest, nalkades honom och hviskade något.

»Ah, pastorn drömmer ej om annat», yttrade den unge. - »Hör
på, min herre! säg rent ut», fortfor den unge, »är herrn, som pastorn
påstår, en stråtröfvare, så var så god och säg till.»

»Bevars, jag?» sade pastorn med förlägen min.

Jag kunde ej underlåta att skratta, synnerligast som kappan var
upphängd och jag stod der temligen hygglig. - »Stråtröfvare - nej
- jag skall bli informator här i huset.»

»Nå för f-n - högst roligt - kom in, magister - se så, pastorn
tar kappan, och så marsch.»

Man kan ej neka, att mottagandet var något kuriöst. Vi inträdde
emellertid i ett väl upplyst rum - en liten säl, prydd med ett
fortepiano, på hvilket noter lågo, och en hel hop blomkrukor framför fönstret.
Nu började presentationen.

»Jag är», yttrade den unge, »löjtnant Thorsson - magisterns
ödmjuke tjenare - och detta», pekande på presten, »är pastor Fikonlöf,
vår själasörjare och disponent öfver ett andeligt Dylta med eld och
svafvel, som aldrig hinner att brinna opp.»

»Herr löjtnanten behagar alltid raljera», yttrade pastorn, skakande
på hufvudet, »det är icke mitt sätt att sålunda tala - välkommen,
herr magister, måtte Herren välsigna er ingång i denna kristliga boning!»

»Se så, sitt nu ner, tills morbror kommer - jag skall säga till
honom», yttrade löjtnanten. »Pastorn kan emellertid hugsvala vår nye
magister med lite andligt manna.»

Således var jag ensam med herr Fikonlöf.

»Magistern», började herr Fikonlöf, »förundrar sig troligen öfver
sitt mottagande?»

»Ja.»

»Ni har kommit in, min bäste magister, i ett hus, der himmel
och helvete strida om herraväldet - med ett ord, der Guds ord
föraktas i ena våningen och läses och begrundas i den andra.»

»Jaså.»

»Jag hoppas, att vi skola bli vänner», tillade pastorn och
grinade ganska sött; men, sanningen att säga, jag just fick förtroende
för mannen.

»Jag har varnat er, min bäste, Gud lede edra fjät. Vår löjtnant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free