Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8 Berättelser, skizzer och noveller.
gen, eller att man skulle kunna hoppa i vid qvarndammen eller i
Krångeån, som snabb och svart strömmar förbi.
»Jag för min del tyckte, att man gjorde allt för mycket bråk, för
att en barnunge kom hem igen från skogen; hade hon gått rätt fram,
så hade hon antingen kommit till Träskälla eller också till
Krångemåla eller utåt Sventorpsvägen eller åt Sunnanhäll till - det var det
simplaste i verlden.
»Sedan kom ordningen till mig. Man började med att gifva mig
en sorts brun soppa med smått, smått bagarebröd till - det var kaffe.
Sedan qvarhöll man mig och bad mig vänta, till dess baron skulle
komma igen, ty han var gången nedåt ån och hade sändt
betjenter och folk åt alla håll för att få reda på Millis lik - nu satt hon
der lefvande. Man hade skickat efter honom.
»Snart kom han - ny glädje. Flickan hade på qvällen smugit
ut och försvunnit. Ingen kom att tänka på möjligheten att hon gått
till skogen, som låg temligen aflägse; men alla antogo för säkert, att
hon fallit i ån.
»Jag för min del tyckte dock ganska litet om dröjsmålet; om nu
bjellfåran begifvit sig ner i gungflyet - och otäck var han att springa
vild - så kunde det gå vackert hos Ola Persson i qväll; inga slantar
sågos till, och visst hade jag hellre velat ha en ärlig smörgås än den
der bruna soppan och småbrödet. Dröjsmålet blef dock långvarigt -
ändtligen kommo mina föräldrar - jag trodde för att taga reda på
mig och underrätta mig örn något ofall med bjellfåran - men intet
af delarne. Baronen lofvade att draga försorg om mig - med ett ord
- om eftermiddagen satt jag baklänges i en stor vagn - min mor
gret, och jag såg också rörd ut - men jag gaf min mor uppdrag att
för all del se till bjellfåran. En framtid öppnade sig för mig, men
det märkte jag knappt, så bundna voro mina idéer vid min befattning
sorn vallgosse. - Historien är snart afslutad», fortfor lagmannen. »Jag
röjde anlag, man lät mig läsa tillsammans med Adam - ende gossen,
lika gammal som jag. Jag blef allt mera kär för mina välgörare, de
goda, älskliga baron Gyllenarms. Jag försökte att löna dem genom
flit - det lyckades - och då jag fick domsaga - då lefde likväl
blott friherrinnan - så - med ett ord - min stackars Emilie är
just den der lilla flickan jag fann i skogen.»
»Jag har redan gissat det förut.»
»Nu vet ni mina barndomsöden*, sade lagmannen. »Jag erkänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
