Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6l2 Berättelser, skizzer och noveller.
pligter mot andra, som ej få afbrytas af bekymmer för vår egen skull,
äfven om det rör vår salighet - den är dock endast vår sak, och
derför böra ej andra lida. Jag har lärt, att Gud icke är en vredens Gud,
sorn glades åt att straffa, utan som lefver och verkar som Gud blott
i kärlek - straffa oss, tvingas vi att sjelfve göra: med ett ord, jag
har lärt mycket, jag har lärt mig att ej tro på skrock, ej låta min
in-billningsgåfva spela öfver. Och hvem är det, som hulpit oss alla? -
hvem är den vännen, som i dag återskänker oss en rask gosse i stället
för en drif husplanta ?» - Hennes ögon tårades. - x Jo ni, magister,
ni hederliga1 menniska, som har hjertat på tungan - ni och ingen
annan. - Tack, magister, - tack, evigt tack!!»
Jag hade verkligen icke haft hopp om en så glad dag på
Träskälla.
Jag förblef der hela sommaren öfver. Om jag någonsin skulle
bygga mig ett hem, så skulle det vara ett sådant som detta - ett
stilla hem, fullt af lif och verksamhet; och öfver allt detta kastade en
sann, lefvande tro, en innerlig och fast förtröstan sin milda dager.
Jag såg en husmoder, som lefde i och för sitt kall, tjenande Gud, i
det att hon vårdade de sina, lika långt aflägsnad från en ängslig
fruktan, som från egenkärlekens stolthet. Hon viste, att hvad hon var och
hvad hon kunde vara, var hon endast genom Honom, från hvilken all
god gåfva kommer, kraften hos de svaga och förtröstan hos dem, som
hoppas.
Hon hade under dessa begge senare åren, sedan hon frigjort sig
från allt tvifvel om Guds godhet, allt ängsligt stormande på himlens
portar, lärt sig, att sjelfva hvardagslifvet både kan och bör vara en
gudstjenst och att det föga tröstar hjertat att i en overksam lefnad
förnöta sin tid med böner - hon hade med ett ord lärt sig att bedja
och arbeta.
Hvarje afton samlades husfolket, de gamla och de unga, i stora
salen, der hvar och en i sin ordning läste bönerna och alla gemensamt
uppstämde en psalm. Då lagmanskans ordning var, kunde jag, under
det hon läste, icke låta bli att betrakta denna qvinna, som genomgått
så svåra pröfningar, som i åratal nedsjunkit i nära hopplös förtviflan,
nu styrkt af den eviga kärlekens kraft, ungdomlig, som det evigt goda
alltid är, läsa för de sina, sedan hon hela dagen verkat för deras
trefnad och lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
