Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator sår, 613
»Nu är hon sig åter lik som förr», sade lagmannen en gång,
»och hade hon små barn, skulle hon som då vårda dem sjelf, kläda
dem och lära dem sjelf allt. - Sådan var hon, innan försynen slog
oss sä hårdt, innan våra barn hvarje år föllo undan, det ena efter det
andra - alla omkring elfva år gamla. Med hvarje barn, som bars ur
huset, bortbärs också en förhoppning, och en ny farhåga smög in i
stället; men nu - nu är hon sig lik igen, densamma som förr, men
bättre, skönare, herrligare än någonsin.»
På hösten firades löjtnantens bröllop. En gammal bondgumma,
hans mor, satt bredvid bruden. - Jag och Felix förestälde marskalkar.
Sedan gästerna rest, höllo vi alla bön som vanligt.
»Nåväl, bäste magister», sade lagmanskan till mig, som skulle
resa några dagar derefter, »ni ser - jag är ännu en läserska - ni
kan’ ju ej med läsare, är det ej så?» Hon smålog, då hon gjorde
mig denna fråga.
»Förlåt mig», blef mitt svar, »jag bär djup vördnad för läsare,
men jag kan ej tåla hycklare - låtom oss väl skilja dessa begge slag,
af hvilka det senare söker att intränga bland det förra, förnedrar
det heligaste genom öfverdrifter och låter lära och lefverne gå i olika
banor.»
Hon tryckte min hand och sade: »tack, magister, att ni ej dömer
alla menniskor lika; det finnes dock ett läseri, som man icke kan
nedsätta - som man icke kan undvara.»
Några dagar efter for jag åter ut i vida verlden; men jag har
ännu icke glömt den ädla makan, den verksamma husmodren, de
fattiges välgörarinna, de oupplystes lärarinna - läserskan.
Jag var, då jag återkom till akademien, på sätt och vis en
förmögen man. Jag hade en liten besparing och dessutom ganska vackra
presenter af silfver och annat. Lyckligare kunde man ej vara. Det
dröjde dock ej länge, förrän jag stod på samma punkt som förut.
Min mor, den enda jag egde och som egde mig, bodde på en
afbruten lapp från stomhemmanet; ty min far var komminister. Det
blef fråga om att detta ej var lagligt, och den nye innehafvaren af
bostället ville ha en rund summa för att låta gumman bo qvar.
Följden blef ett jämmerbref på fyra tätskrifna sidor från min mor, som i
sin fattigdom trodde, att hennes son, kandidaten, hade allt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
