Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 Berättelser, skizzer och noveller.
öfver näsan. »Nå du», sade han till sin gamle svåger, »nu har du
gjort ihop en vacker soppa åt syster Lina - hon dånade, då mamma
sade henne hvad du gjort.»
»Då-dånade hon? - hm -»
»Ja, men mamma gaf henne droppar.»
»Jaså, det var bra.»
»Men så fick hon konvulsioner.»
»Hvaba, konvulsioner?»
»Och skrattar der inne alldeles fasligt.»
»Jo», blickande på mig, »det der är ju grant, det der - nu får
jag ett lasarett till på köpet.»
Knappt hade han yttrat dessa ord, förr än vi hörde ett
förskräckligt pratande i yttre rummet.
»Du bör ej se den ovärdige», ropade en. »Han förtjenar ej din
kärlek», sade en annan. »Mitt arma barn, tag åtminstone en schal om
dig», öfverröstade rådinnan sina döttrar. Dörren slogs upp, och nu
hade vi hela familjen der.
Patronessan, som verkligen såg bra ut, när hon var klädd, var
nu i negligé. Hennes bleka ansigte, hennes darrande läppar visade
arten af hennes känslor. »Du har», började hon, synbarligen sökande
att vara lugn, »du har bjudit hit främmande, utan att säga mig till.»
»Söta ...»
»Låt mig tala - utan att säga mig till. Jag tackar dig - jag
tackar dig, ädle make. Godnatt med dig, godnatt.» - Och med dessa
ord sprang hon ut, skrattande.
»Ni ser hvad ni gjort - hon blir galen, hon förlorar förståndet.
Ni är en lumpen menniska!» ropade rådinnan utom sig.
»Ja, stackars Lina», sade Napoleon - och dermed troppade de af.
Patron stod der, ännu mera tillintetgjord än förut. Hade han
kunnat falla till stoft, så hade han gjort det.
Han betraktade mig, utan att säga ett ord; slutligen sade han:
»se så, magister, nu är då f-n riktigt lös, jag hänger mig.»
»Låt bli det, svåger!» yttrade en röst, och en mager hand fattade
patronens.
Det var mamsell Alexandra, den fulaste, den enda olyckliga af
dem alla.
Alexandra var en liten varelse, som just ingen tålde. Hon var
ett oupphörligt mål för sina systrars satirer; -ty hon var krokryggig -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
