Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minnen frän mina informator sår. 629
två hela mantal, med vackert corps de logis, nödiga uthus, trädgård
med fruktbärande träd och så vidare - alldeles som det står i
auktionskungörelserna.
Konglig sekter Stutzer var nu en man af fylda fem och femtio
år, lång och smal, närsynt och behäftad med klenhet i benen. Hela
verlden såg, att konglig sektern stod på svaga ben. För öfrigt var
han en man, som fullt och fast trodde, att man kunde plocka ihop
snille ur en mängd böcker på alla språk. Han ansåg det snillrika för
en sorts mosaik, då deremot andra tro, att det finnes endast gediget
och i ett stycke, huru rått och oslipadt detta än må vara. Hans
bokhyllor voro således öfverfylda med belles lettres från alla länder och
hans omdömen, hans infall, hans vilda produktioner skulle alla
rättvisligen kunnat förses med citationstecken. Han hade ej begrepp om
någonting ursprungligt, någonting individuelt.
Han var ungkarl och tycktes finna mycket intresse i mamsell
Napoleonas sällskap.
Napoleona Klementsson var ett mycket vittert fruntimmer, fastän
jag ej förut omtalat clen omständigheten. Hon var sina trettiotvå år
gammal och således just kommen in i den ålder, då man börjar måla
känslor, som man förut haft nog med att blott ega. Då förhoppning
efter förhoppning slår fel, blomma efter blomma vissnar och inga nya
åter vilja slå ut, så lägger man in dem i en bok. Detta hade väl
icke Napoleona gjort, men hon hade utgjutit sina känslor i verser,
som långt ifrån voro dåliga.
Om jag icke sett uppträdet då landshöfdingekalaset beramades,
och aflystes, hade jag funnit dem vackra; men gudnås, jag kände
menniskan alltför noga att värdera författarinnan.
Detta var ej fallet med konglig sekreteraren.
En vacker dag kommer patron in till mig, glad och upprymd.
»Ser magistern», sade den beskedlige karlen, »nu börjar det bli bättre.»
»Hur då?»
»Jo se Stutzer har friat till svägerskan. Gud vare lof! Nu blir
mamma der ena halfva året - vi få draga halfva bördan hvar.»
»Stutzer - men blir han väl lycklig?»
»Lycklig? Hvem f-n talar om det? Men han gör som magistern
sade häromdagen - han fäster sig vid själen - han blir kär i själen
och fäster sig icke vid den förgängliga ytan; ty oss emellan sagdt, så
är svägerskan inte just skön - eller huru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
