Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 Berättelser, skizzer och noveller.
»Ah jo, hon ser inte -»
»Så rasande ut. Gud ske lof emellertid! Jo jo - min hustru
är en beskedlig menniska, hon, endast hon ej ingifves sattyg - men,
hm, hon, Napoleona, det skall magistern se, det är - ja rent ut
sagdt - ett hår af hins fru mamma. Det riktigt fägnar mig hvad
vännen Stiitzer med sina böcker skall må.»
»Men när ni vet det der, så borde patron varna honom.»
»Varna? Nej, jag är väl inte så rasande, och dessutom så tror
han så fullt och fast på sin egen vishet, att det ej lönar mödan.
Nej tack!»
Efter denna tid blef det ett fasligt fjäsande för den »snillrike
Stiitzer». Mamma smickrade den gode mannens fåfänga, log åt hans
lånade infall, beundrade hans kunskaper - blef rörd, hänryckt åt
hans verser -. och konglig sekreteraren lät sig allt väl bekomma. Han
hade funnit menniskor, som kunde fatta honom.
Det var påföljande vår.
Rådinnan började att frysa och må illa och det blef frossa. Hon
blef allt mera sjuk. Läkaren kom och läkaren for, och det dröjde icke
fjorton dagar förrän han förklarade att konsten hade uttömt hela sitt
förråd. Med ett ord, fram i Maj utandades hon sin ande; Gud tog
henne, sade åtminstone patron. Detta var visserligen en sorg och
bitter ändå; men det var drägligt.
Jag för min del lyckönskade patron och den lilla Alexandra; ty
begge kunde nu lefva lyckliga. Patron höll af Alexandra sedan den
stormdigra dagen, och om någon sökte att försona, var det hon.
Som det redan var utlyst för konglig sekreteraren och Napoleona,
så läto de viga sig i all tysthet, både i anseende till sorgen och
derför att konglig sekreteraren ville vara originel. Han lät viga sig en
söndagseftermiddag i klockarens stuga, skänkte penningar till de fattige
och reste hem med sin brud.
Detta gick så tyst, att patron ej en gång viste af sin lycka, förr
än en par vagn kom från Har per y d för att hemta f. d. mamsell
Napo-leonas dragkista och öfriga effekter.
»Jag är», sade patron, »vet magistern, som om jag vore tvättad
om hufvudet. Gud har sina outgrundeliga vägar, ja det har han.»
Denna lycka fortfor i fjorton dagar; men den gemena posten kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
