Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 643
af den »sansade» kritiken, som mäkta förgrymmad ansåg honom som
fribytare, särdeles som han uppträdde anfallande och med satirens
vapen.
Våra literära och musikaliska förståsigpåare ville under intet vilkor
erkänna Waldners snille för äkta - ty då borde det väl inom hela
den förut kända literaturen ha eller hafva haft någon kär fader eller
anförvandt, hvars anletsdrag man kunde igenkänna; men snillet har
ingen far, eger ingen anförvandt, det är alltid ett hittebarn utan både
far eller mor, utkastadt i verlden för att på egen hand bryta sig väg.
Nya idéer få i det längsta stå på lösdrifvarlistan; det går trögt, innan
kritiken, som handhafver skattskrifningen inom vetandets verld, vill låta
ett nytt snille inträda deri; men då det en gång sker, blir detta nya
snille icke blott skattskrifvet, utan på en gång upptaget som
hedersborgare och försedt med diplom på odödlighet.
Waldner sjelf bodde i en. liten stad, der han stiftat en barnskola
- honom, som skulle blifvit en prydnad för ett universitet, hade
»vännerna» reducerat till en barnlärare, ett kall, som var egnadt att endast
uttrötta honom utan gagn. Men omkring honom slöt sig också här ett
kotteri, som tog vård om honom sjelf och hans ära, nemligen på samma
sätt som de andra vännerna, på det sätt och till den ändan, att de
skulle begagna snillet i sin tjenst. Det ges ingen så liten stad, att
der ej finnes en hel hop personer, som göra anspråk på att vara
bildade - det är modernt nu för tiden att ha literär bildning, liksom att
nyttja säckpaletå.
Således hade den lilla staden redan före Waldners ditkomst ett
läsesällskap, i hvars spets stadsfiskalen stält sig. För öfrigt befunnos
deri pastorsadjunkten, literate rådmannen, en landtmätare och några
andra, hvilka hvar för sig skurit lagrar på literaturens fält, i det att de
skrifvit i stadens tidning - grafverser, som började med:
Äter malmens toner ljuda,
eller bröllopsverser, som började med:
Hymens rosenkedja knytes
Nu kring ett förälskadt par, etc.,
eller polemiska bitar och dylikt, hvaruti sjelfve redaktören, herr Tulpan,
som hade mycken dräpande förmåga när det kom an på ovett,
synnerligen utmärkte sig. Detta literära kotteri tog genast Waldner
om hand. Man sammanträdde då och då på stadskällaren; man åt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
