Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 645
att sköta dem - han klagade öfver lifvets allvar, dess motgångar och
strider, öfver sin omgifning, som han i sitt sinne föraktade; han var
missnöjd med allt och med sig sjelf mest.
Plötsligen inträdde en liten herre, klädd i ljusbrun bonjour och
röda polisonger. Man kunde märka på mannen, att han var någonting
märkvärdigt,
»Go’ morron, kära bror!» började han med en skorrande dialekt.
»Det var f-n hvad vi rumlade i går på Gökbäckeii - förbannadt
roligt - ha ha ha! men kommer efter - du ser dåsig ut efter kalaset;
men jag tog mig en liten sup och en bit holländsk sill med peppar,
och det rafflade opp magen.»
Waldner såg förlägen ut. »Hm! hm! - jaså - detta är herr
Tulpan, boktryckare här i staden, min förläggare.»
»Mjuka tjenare», sade herr Tulpan. »Jaha, brödren Waldner här
och jag äro som lif och själ, eller hvad (ett dugtigt slag på Waldners
axel), hvaba? tror det ödmjukast, sade Kajsa Lena, då ...»
»Ja, ja - det förstås», halfmumlade Waldner.
»Jo, jag skall säga herrn», återtog herr Tulpan, vändande sig till
mig, »jag förlägger allt hvad Waldner skrifver - ja det gör jag -
men det der förlaget af dina allvarsammare skrifter går inte åt -
publiken vill skratta - annars så har Waldner ett förbannadt godt
hufvud och kan skrifva satir och ovett, så att det tar. Enligt min
tanke», tillade herr Tulpan allvarsammare, »borde Waldner icke skrifva
annat än satir. Det der anonyma häftet, som var en afmålning på
förra prestvalet, gick åt på två dagar. Litet hvar kände igen sig och
fick på moppe, och alla ville läsa boken. Det fick också hjelpa opp
dina senare, der du liksom slagit dig på sentimentalitet -
sentimentala författare duga inte nu för tiden.»
»Men», sade jag, »Waldners poesi kan ej vara underhaltig.»
»Nej bevars, den är nog bra. Jag vore ett sakramenska fä, om
jag påstod annat, men Waldner ligger ändå ej riktigt åt det hållet. Min
herre känner mig inte; men jag har arbetat mig sjelf fram, utan annan
underbyggnad än den jag fick, då jag vid boddisken smög ned
romaner och poetiska arbeten i russinlådan för principalen. Men sådan
bildning man skaffar sig sjelf är den bästa. Jag fick se’n boktryckeri
och redigerar sjelf min tidning, som väckt en viss uppmärksamhet -
ja Waldner bidrager också ibland med smått fyllnadsgods; men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
