Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett snilles vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett snilles vänner. 653
till att missleda honom sjelf och sedan missleda allmänna omdömet
om hans person och karakter. Huru många dumma historier
utsprid-des ej om honom, liksom man spridt dem om Bellman! Hvem kan
väl föreställa sig, att Bellmans landsmän ett enda ögonblick kunde
kol-portera sådana galenskaper, som t. ex. den, att Bellman, för att
hämnas öfver en onåd hos Gustaf III, gaf sin onåd åt sin barberare, men
lät denne, stående på en stege utanför fönstret, förrätta rakningen;
eller att Bellman, »landsförvisad», kröp in i en död häst och sade, att
han då ej var i konungens rike o. s. v.
Det är här icke lögnen, som är stötande; men att dylika
berättelser kunnat berättas, beskrattas och fortgå genom generationer, bevisar
en så respektabel portion rå dumhet, att man måste sörja öfver
usel-heten. Sådant var äfven Waldners öde - tusende historier, den ena
dummare än den andra, lades på hans räkning. Han hade icke en
enda bornerad vän, som ej uppfann »ett förbannadt roligt infall» af
den der Waldner, hvilket åter broderadt bragtes i verldsmarknaden af
den vännens alla lika tanklösa vänner och eftersägare - och således
finnes oändligen mycket, som bär Waldners namn, som han aldrig
tänkt, aldrig sagt, aldrig gjort eller skrifvit.
Men det han verkligen har skrifvit gör honom odödlig.
Efterverlden har inbrutit; hans vänner och ovänner hafva begge tröttnat;
personen, liksom snillet, framstår i en helt annan dager än förr. Det
hans samtid fann så stötande, finna vi icke stötande; det hans platta
vänner grinade åt och andra förkastade, lockar tårar i våra ögon och
beundras. Stackars Waldner! Om du lefvat nu, hade det gått dig
bättre! Men du är död, begrafven, glömd en tid - och nu skola
dina skrifter ges ut i praktupplaga; ett blyertsporträtt, som händelsen
skonat, litografieras; en marmorvård reser sig snart på någon fläck,
som en gammal dödgräfvare utpekar som den rätta - nog af,
Waldner lefver upp igen, sedan han längesedan är död. - Men, »det ska’
väl så vara», säger Kolmodin i Mäster Smitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
