Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 667
»Nej, nej, nej», upprepade flickan och kastade en af fasa blandad
blick på Felix.
»Hvad?»
»Jag kan, jag kan ej tillhöra er, ädle främling», sade hon och
uppreste sig, »nej, jag kan ej - jag får det ej - nej, nej. Hvarför
bär ni denna blå uniformen, hvarför?»
»Det är min uniform, jag måste vara blåklädd; det är vår, det är
Sveriges nationalfärg.»
»Ha! - nej, nej - gå, fly - tänk ej på mig», återtog hon och
höll handen för ögonen; »nej, fly, ni gör mig - er - nej, fly -
här vakar en olycka öfver oss, ett hemskt öde,»
»Felix studsade; det var ej mera Gerhards kalla förstånd, det var
en älskande, oskyldig, barnsligt glad flicka, som nu med fasa uttalade
samma spådom. - »Men ni gör mig förtviflad - tala, älskade, tala
- drif mig bort - gå, jag skall fly er; men säg orsaken, säg: hatar
ni mig?»
»Fransisca smålog bittert; hon darrade häftigt. »Nej», suckade hon
slutligen.
»Hatar ni mig icke?»
»Felix, Felix! hvarför frågar du mig så? Fly, jag älskar dig–––-
evigt», hviskade hon långsamt och ville gå.
»Nej, Fransisca, så skola vi ej skiljas. Ni dödar mig genom det
dunkel, i hvilket ni lemnar mig; gif mig ljus - låt mig åtminstone få
veta, hvad som på en gång stöter mig tillbaka i hopplöshet - och
detta just när jag hoppades som mest?»
»Fransisca studsade; hon besinnade sig och satte sig åter. Felix
knäföll framför henne; hon var blek, men hon tycktes lugnad. »Ni
skall le åt det skrockfulla barnet», sade hon; »men så är det ändå.
- Har ni sett familjen Sforzas vapen?»
»Ja.»
»Hvad föreställer det?»
»En blå orm, som slukar ett rödt barn.»
»Ja.»
»Skulle jag vara den blå ormen», frågade Felix leende, »och ni,
sköna Fransisca, det röda barnet?»
»Ja.»
»Men betänk ...»
»Bäste Felix, det är ej möjligt att betänka en gammal slägtsägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
