Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668 Berättelser, skizzer och noveller*
Antingen är allt gyckel eller också återstår möjligheten - jag vet ej;
men, ser ni, sagan lyder så här: år efter Christi börd 1476 blef Galiazzo
Maria Sforza, min stamfar, mördad. Han trodde ej på ammsagor; men
eljest var han spådd att dö för mördares hand.»
»Det var ej svårt att spå», inföll Felix; han var ...»
»Låt vara», afbröt Fransisca, »att han förtjent sitt öde; men vi,
vi, hafva vi, som följt honom, förtjenat samma förbannelse som han?»
»Nej, den är också nu slut.»
»Nej, nej! Ett af offren för hans grymma vällust mördade sig i
hans egen närvaro; då dolken satt i hennes bröst och hon rosslande
kämpade med döden, sade hon: Galiazzo, kom ihåg den blå ormen i
ditt vapen; den skall en gång sluka ett blödande barn, den sista Sforza,
den sista, i hvilken ännu en. droppa af ditt blod flyter - först sedan
är förbannelsen löst.»
»Och detta tror ni?»
»Ja - och nej; men jag fruktar det. Farväl, Felix, farväl!»
ropade hon halft förtviflad och störtade i hans armar.
»I detta ögonblick upptäckte de att de ej voro ensamma. Den
gamle hustjenaren Marco, som mottagit Felix’ guld och släppt honom
in, väckte med ett slag på axeln dem begge ur berusningen, sägande:
»marchesen är nära - fly!»
Tant Margareta tystnade någr.a ögonblick, under hvilka vi
bemödade oss att finna utgången. »Nu är det då temligen säkert, tant,
att Felix Ankarstjerna helt simpelt enleverar den vackra fröken och
så vidare.»
Tanten återtog tråden af sin berättelse. »Efter detta ögonblick»,
fortfor hon, »var det ej mera möjligt för Felix att åter få träffa
Fran-sisca. Han vandrade hvarje afton ut ensam, ty han vågade ej
anförtro Gerhard en enda stafvelse om hela saken. Han gick således
ensam; men han kunde ej märka ens en skymt af ljus i det gamla
marmorpalatsets höga fönster. Det tycktes vara utdödt.
»Äro de borta, har hon flytt och hvar äro de väl? Ty att de
skulle göra resor, det berättade man mig.» Han fortsatte dock hvarje
afton sin vandring omkring det stora palatset; men utan att vinna
något annat än då och då en regnskur, hvars slut han måste afbida i
någon portik. Det var en mörk afton han af denna orsak hade in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
