Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670 Be rättelser, skisser of k nov t Ittr.
»Felix gick hem. Han talade om likgiltiga ämnen med Gerhard,
som lånat hem manuskripter och satt fördjupad i deras studerande.
De skildes åt, utan att knappt ha vexlat ett ord.
»Påföljande afton stod, så snart det blifvit mörkt, en vagn vid
hörnet af nästa gata. Så snart ett riktigt mörker inträdt, körde den
fram för dörren, och tre skarpa pisksmällar hördes klatscha, så att det
gaf eko i byggnaden. Efter en stunds väntan öppnades porten och
ett par personer kommo ut.
»Lösen, min vän?» frågade den ene.
»Den heliga jungfrun - S:ta Maria immaculata.»
»Den frågande ryggade tillbaka.
»Hvilken landsman är du?»
»Född i Schweiz.»
»Godt, stig in, Fransisca; det lönar ej mödan att göra motstånd»,
mumlade signor Alboni, »då ni vill fly med en kättare - så - in.»
Han upplyftade den halft vanmäktiga flickan i vagnen och steg sjelf in
efteråt. Knappt hade han lyckats draga in benet, förr än vagnen satte af i
starkt traf utåt gatan, och i ett nu var den förbi den heliga obefläckade
jungfruns mörka helgedom och skyndade genom Milanos gator under
ett ovanligt buller, som hindrade alla rop att höras, särdeles som kusken
sjöng en visa och en karl bakpå en annan.
»Så fortsattes resan öfver en timme. Då vagnen stannade, ville
den deruti sittande herrn stiga ut, men hindrades af en karl, som
stält sig på fotsteget och tilltäppte hans mun med en näsduk. Snart
voro nya hästar förspända, och nu bar det af uppåt bergstrakterna;
då det dagades, sågos Alperna nära. Midt i farten, då de resande
voro ute på vida fältet, stannade vagnen och den okände kusken steg
fram och slog upp vagnsdörren. »Se så, bäste signor, gå nu till ert
kära Milano och berätta så väl de helige fäderne, som alla de
obefläckade jungfrurna, att ni fått taga er en liten motion.» Den talande var
Felix, som med dessa ord fick tag i Albonis arm och något ovarsamt
drog honom ut. »Se så, herre, gå nu, eljest vet jag ej om det blir
allvar af - se så.» Signor Alboni - blek af fruktan och raseri, sade
ej ett ord; han fann ej ens mödan vardt att vädja till Fransisca, som
lik en döende satt och stirrade framför sig, som det tycktes, utan
medvetande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
