Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 669
smugit sig i portgången till en hög, mörk byggnad, hvars bestämmelse
han ej hade reda på. Intet enda fönster sågs åt gatan, och det djupa
porthvalfvet var lågt och nedtryckt samt stängdt med en jernbeslagen
port. Regnet prasslade ned från rännorna på gatan, som stod som en
sjö. Felix hade stått der länge nog för att afbida det obehagliga
naturfenomenets slut, då hans uppmärksamhet plötsligen väcktes af steg
innanför porten. Strax derpå vreds en nyckel i låset och porten
öppnades. Tvenne personer, begge insvepta i kappor, kommo ut och läste
porten. »Låt oss få ljus», hviskade den ene, och i ett nu upplystes
gatan af skenet från en blindlykta, hvars lucka blifvit öppnad. »Bra»,
tänkte Felix, »det är rätt godt att ha en gnista ljus då man skall
vada i vattnet; att vänta här längre lönar ej mödan.» Tänkt och
gjordt, och han följde den lilla ledstjernan, hvars ljus afspeglade sig i
vattuflbden. Han gick tätt bakom de begge mörka figurerna utan att
höras, emedan vinden och regnet lågo emot och hindrade detta.
»Planen har således lyckats?» yttrade den ene.
»Ja.»
»Och hon måste således -»
»Hvem och hvad?» tänkte Felix; ty han var nu uppmärksam
på allt.
»Således i öfvermorgon kommer hon till de fromma systrarna och
medför en god hemgift i juveler.»
»Men guldet?»
> Delas naturligtvis, eljest så ...»
»Naturligtvis. Hon blir emellertid en ganska skön kyrkans brud.
Hvad säger hon?»
»Hon gråter; men den heliga jungfrun skall styrka henne.»
»Nu igenkände Felix rösten; det var signor Albonis. »Det är hon»,
tänkte han, »således i morgon - i kloster - jag förstår.»
»I morgon afton stannar vagnen utanför er bostad.»
»Nu voro de vid palatsets port.
»Kom ihåg, tre pisksmällar är signalen, då för ni himlens brud
ner. Brudskatten bör vara med, enligt förteckning.»
»Ja.»
»Porten gled upp och den ena gestalten försvann. Den andre
fortsatte sin väg, och Felix följde efter på afstånd för att ej bli röjd.
»Det bli vi två om», mumlade han vid sig sjelf, då gestalten
försvann i jesuiterkollegiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
