Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674 Berättelser, skizzer och noveller.
den konung, som då afgudades, sedan hädades och ännu på långt när
icke fått rättvisa. »Tyst, kungen kommer!» hörde man i hopen, och
alla trängde sig närmare gruföppningen, der man uppstält en spalier
af soldater för att lemna plats åt majestätet. Han steg af och, följd
af sin svit och ställets auktoriteter, nedsteg han under folkets hurrarop
och musikkårernas musik i schaktet.
»Jag är gammal vän med gruffogden», sade Felix, »och har så
lagat, att du skall få se det inre af grufvan; men jag kan ej följa dig
dit ner i den klara belysningen - man skulle igenkänna mig, och du
vet att . ...»
»Konungen ej kan se oss», inföll Fransisca. »Nå väl, vår
hederlige Gerhard blir nu mitt beskydd», tillade hon hälften sorgset, hälften
skämtsamt, och nu lemnade hon sin arm åt den trogne vännen, som
för tillfället hade klädt sig efter dåvarande mod - en drägt, som långt
ifrån illa klädde den magre mannen.
»Gerhard gick fram till stigarn, som hade vakten vid
gruföppningen, och uppvisade en lapp, hvarpå gruffogden skrifvit: »unge
baron Lichten med sin informator har mitt tillstånd att nedgå i
grufvan.» Spaliern öppnades och Gerhard och Fransisca skyndade att
taga plats i en gruftunna, som för tillfället var klädd med siden och
prydd med blommor. Det väldiga uppfordringshjulet började gå och
de resande sjönko allt djupare ned i schaktet.
»Under sig sågo de en hel verld af mångfärgade ljus och öfver
dem slöt sig småningom dagöppningen, och de lampor, som prydde
väggarne i »stöten», blandade sitt ljus med hvarandra till utseendet
af en brokig vintergata. Nedifrån grufvans djup hördes bergskolt
efter bergskott dundra genom gångarne och söka en utgång till den
Öfre verlden genom schaktet. Ändtligen stannade tunnan på fast mark
och nu skedde nedstigandet på stegarne ända till djupet af grufvan.
Hvilken anblick! De långa gångarne, de stora salarne, som
århundradens flit uthålkat i klippan, voro upplysta af lampor och facklor.
Öfverallt, på vissa afstånd, stodo grufarbetare med sina facklor, som
stenstoder i de djupa gångarne. Från alla sidor strålade ljus, och i
bottnen af kungssalen glimmade ett kolossalt G., ensamt upplysande
det stora rummet med sina genom krön glas brutna strålar. Konungen
och hans svit tågade genom de vidlyftiga gångarne, och blott få
menniskor rörde sig i kungssalen, då våra begge vandrare kommo dit.
Fransisca stannade hänryckt och betraktade det praktfulla rummet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
