Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676 Berättelser, skizzer och noveller.
herrliga språket, som englarne skola tala. Det var sant, den mörka
figuren, som stod framför henne, var ändå hennes enda slägtinge; med
ett ord, hon lutade sig mot Gerhards axel och började gråta. - »Det
går ej an», hviskade Gerhard.
»Ack!» sade hon, sedan hon sansat sig, »ni förlåter mig?»
»Ja, af allt hjerta. Jag har åtagit mig en mission till detta land,
endast för att försona mig med dig och din man. Jag skall helsa på
er; tillåter du det, Fransisca - din farbror?»
»Under de fester, som följde efter konungens besök i Falu grufva,
träffade åter signor Alboni sin brorsdotter och hennes man. Det är
omöjligt för en i sig sjelf öppen karakter att länge bibehålla
misstroende och allra minst hat. Felix antog derför hastigt Albonis
förklaringar och att han sjelf till stor del haft orätt, att blott på några
afbrutna meningar döma en menniska som brottsling. Han fann
ganska naturligt, att Alboni af ren tillgifvenhet för sin pupill velat
undandraga henne en förbindelse, hvars art han omöjligen kunde känna, och
det föreföll alldeles icke ens sårande, om en sträng katolik skulle hysa
mer än betänkligheter i frågan om ett giftermål med en kättare, något,
som enligt dennes begrepp måste vara både syndigt och olagligt.
»Herr Alboni hade framstält alla dessa skäl och tillagt många
andra, som fordom tvingat honom, att på en tid, inom ett kloster söka
en fristad för Fransisca, och hade blandat dessa framställningar med
så många försäkringar om vänskap, så tydliga tecken på att han
numera ansåg sig upplyst nog att glädja sig åt förbindelsen, samt erbjöd
sig att, så snart han återkom till Italien, redovisa för Fransiscas arf,
att så väl Felix som hon trodde honom. Detta blef dock aldrig
förhållandet med magistern, som varnade, besvor och bad; men allt
förgäfves. Felix skrattade åt hans djupa misstroende, och Fransisca till
och med hade svårt att tåla, att magistern skulle kunna så kränkande
tvifla på en Albonis ord.
»När således de trenne vännerna reste från Falun, följde dem
Alboni på vägen.
»Ack!» utropade han ofta, »huru skönt är ej detta nordliga land,
hvilken mild värme, hvilka kullar och skogar och sjöar! Om jag ej
vore gammal, ville jag flytta hit och dö i eder närhet - i mina sista
ögonblick omhuldad af min Fransisca, som en gång misskände mig
och ej förmådde inse, hvilken kamp jag måste utstå för att finna
skilnaden mellan hvad jag ville och borde göra.» - Morgonen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
