Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 677
skön; man hade beslutat att tillsammans spisa frukost i det gröna.
Vagnen stannade i en skogsbacke, och man dukade fram på den lena
mossan i skogen, den lilla måltiden. När allt var i ordning kom
Al-bom leende med ett par flaskor i handen. »Ser ni, mina vänner, här
äro ett par vänner från Italien, Salernervin, äkta, på min ära. Vi
skola dricka försoningens skål i dem.» Glas framsattes; alla, utom
magistern, voro i den gladaste sinnesstämning. Alboni slog i tre glas,
ett för Fransisca, för magistern och sig ur den ena buteljen och det
fjerde för Felix ur den andra. Ingen, utom Gerhard, märkte denna
omständighet, och han kunde ej med skäl yttra något.
»Nu, mina vänner», började Alboni; »en mörk misstanke, ett
missförstånd, som hotat slita sönder alla band mellan oss - allt är
nu förbi. Vi känna hvarandra bättre, älska hvarandra innerligare än
någonsin förut. Låtom oss i botten tömma en skål för en innerlig
och evig vänskap mellan oss alla - en skål för er lycka, er frid och
er kärlek!» Han klingade med Felix och Fransisca. Då Felix skulle
lyfta glaset till munnen, ropade Gerhard, såsom det tycktes i ett
öfver-mått af känsla: »låt den gamle vännen vara med!» och med dessa
ord klingade han med Felix så häftigt att glasen sprungo sönder.
»Alboni bleknade; men Felix skrattade och fattade buteljen och
drack ur den.
»Min gode Gerhard tyckte, att ett glas var för litet, då jag drack
en så glad skål», sade han muntert och kastade buteljen mot en sten,
så att glasbitarne flögo omkring. »Nu alla glas i kras» - så var den
tidens lösen, och så skedde också här - Gerhard har gifvit exemplet
- lefve vår hederlige Gerhard! Men du är så blek, Gerhard; nå,
mår du illa?»
»Herr Gerhard gick miste om vinet», yttrade Alboni; »jag
försäkrar att ett glas vin, äfven i detta klimat, är godt.» Man skämtade
länge, tills ändtligen Alboni återvände till Falun och våra resande
fortsatte sin väg hem.
»Huru smakade vinet?» frågade Gerhard Felix, då de på aftonen
vid första nattlägret voro några ögonblick allena.
»Bra, Gerhard, hur då?»
»Du bör fråga en läkare - jag misstänker ...»
»Der ha vi det - kanske gift? Nå, det är kostligt, ha, ha, ha!
Nej, bäste Gerhard, nu yrar du. Det är godt och väl, att du håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
