Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 683
fix med underskrift: »Kristus är mitt lif och döden är min vinning»,
skrifven med magisterns ordentliga, fina, petiga stil; men om han varit
katolik, så - -»
Tanten tystnade.
»Hvad då?»
»Jo», tillade hon, »då hade han blifvit landsförvist, om han ej
velat hyckla sig vara luteran; ty», sade hon skrattande, »dygden
belönas och brottet straffas här i landet.»
»Det der skulle kunnat bli en hel roman», började en.
»Nå, är det icke -?»
»Men en roman skall vara lång, flera delar och häften, bör
upptaga en bouppteckning öfver hvad hvarje förekommande person eger,
är och kan blifva - med ett ord, en teckning icke ur lifvet, utan om
lifvet - och gudnås den, som målar sitt eget land, han har afsigter,
han har tendenser, bevars, hvaremot om man målar andra länder, man
icke har någon tendens; man trampar då ej sina egna värda
medborgare på tåspetsarne - utan andra, och det kan tålas; det förstör ej
konsten, det afbryter ej den äkta konstnjutningen att ligga baklänges i
en soffa och läsa, utan att igenkänna en enda sanning - men likväl,
tant, ni med er erfarenhet - tala om något dylikt.»
»Ja», anmärkte kaptenen, »kusins berättelse har satt oss i ett
dystert sinnelag. Vi behöfva få något gladare.»
Tant Margret, som långt ifrån var dyster, skrattade och sade: »nå,
då skall jag tala om för er om Mimmi.»
»Jag hade nyss flyttat till W-stad, der jag icke kände mer än
några få familjer», började tant Margareta. »Jag var der i samma
egenskap, som förut på Remminge, hos öfverste von Sallern. Öfversten
var omkring fyratiofem eller femtio år, hans fru blott några och tjugu.
Det är klart, att när en gammal ungkarl inträder i giftermål, har han
mycket qvar, som påminner om hans vilda tillstånd. En ungkarl växer
fri i marken, och då han gifter sig, inflyttar han i en trädgård, der
han måste underkasta sig en viss upputsning, som der utanför ej var
nödig, till och med skulle skadat hans originalitet. Öfversten hade sina
vanor, som lilla frun hade svårt att få bort, och dessa försök, som
dels lyckades, dels strandade, hade med sig både obehag och löje,
både vedermöda och glädje. Öfversten var en rättfram karl, utan
verk^-lig bildning, men med en hjertlig godmodighet i hela sitt sätt att vara.
Då han nu fått fru och våning och dessutom penningar med frun, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
