Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684 Berättelser, skizzer och noveller.
måste hans lefnadssätt förändras. Han var förut en stark rökare och
brukade gulaktiga gardiner i sitt rum; nu måste de vara hvita. Han
blef oupphörligen besvärad af pigor, som skurade, satte opp gardiner
och torkade dam, fastän han hundrade gånger på sin salighet
försäkrade icke allenast att han sjelf mådde mycket bra med gula gardiner,
dammiga tafvelramar och ett golf som ej var snöhvitt - hvarom
dessutom iDgen, som förut känt honom, tviflade - utan att det ganska
väl gick an att en f. d. öfverstelöjtnant, som fått öfverste afsked, utan
att blygas kunde bebo sålunda utstofferade rum. Men allt detta halp
icke det allra minsta. Öfversten befann sig som om han flyttat in i
ett maskineri, der hvarje pjes gjorde sin tjenst och arbetade till trots
mot alla protester, och ändå var han lycklig och skrattade åt sina små
besvärligheter; ty, på det hela taget, öfversten tyckte rätt mycket om
att ha prydligt omkring sig, endast detta kunnat gå på samma lätta
metod som i tusen och en natt, att osynliga feer, utan buller, utan
bång och rumförvisning för herrn i huset, gjort allt det der, som nu,
verkstäldt af menniskor, blef en smula besvärligt. Öfverstinnan var en
treflig och glad menniska. Hon egde förmågan att styra och ställa
allt på det bästa, göra allt lätt och så litet obeqvämt som möjligt, och
detta gjorde att öfversten, då han kom med full föresats att brumma,
vanligen blef så tvärt afbruten, att han skrattade i stället. Detta var
visst en dekonfityr, som borcle sårat hans manliga stolthet; och i
sanning, öfversten fann det sjelf och kunde efteråt förarga sig öfver att
han var »för god» - men allt detta ändrade icke förhållandet.
»Jag hade varit i huset omkring fjorton dagar och var redan, ty
jag har lätt derför, invigd i alla husets små mysterier samt var
dessutom gammal vän med öfverstinnan, så att jag ganska noga kände
detta vänskapliga gnabb, denna meningsstrid, som faller sig så hjertans
rolig att betrakta på närmare håll; då en hustru, endast och allenast
för att göra sin gubbes lif behagligt, måste göra tvärtemot hvad han
vill och bära alla hans anmärkningar, eller då hon kör ut honom att
taga rörelse för helsan, fastän han vill vara stilla och hon sjelf helst
såg honom hemma.
»Öfversten å sin sida var i yttersta grad rädd om sin hustru;
han ville neka henne att sjelf sköta barnen, ty det kunde skada
hennes helsa och dessutom, det hade han läst i en bok, uttråka henne.
Att hon sjelf läste för barnen, att hon skötte en guvernantstjenst, var
honom i synnerhet en nagel i ögat; men detta skedde ändå ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
