Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686 Berättelser, skizzer och noveller.
funnit icke vara fallet och han väntade derför beständigt någon politisk
Messias eller rättare en kinesisk engel, som skulle ta menniskorna i
hårpiskan och helt enkelt upplyfta dem till ett bättre tillstånd,
naturligtvis i den förutsättningen att de icke skulle trilla ned igen.
Napoleon, som den tiden förvånade verlden med sina under af snille, var
således hans hjelte - han och ingen annan skulle rädda verlden -
göra den till hvad den aldrig förut varit och införa en ny ordning.
»Han hade fördjupat sig i de mest lofvande beskrifningar huru
det skulle blifva då allt var i ordning; vi sutto och sydde, barnen lekte,
då i ett ögonblick allt förstenades. Öfversten afbröt mensklighetens
utveckling på midten; öfverstinnan gömde undan ett linneplagg åt
barnen och framtog en krage, som legat till brodering i en låda - Gud
vet hur länge - och jag fick, mig ovetande, en bok i handen. Allt
detta skedde blott derigenom att öfverstinnan, efter en blick genom
fönstret, sade: »se så, nu ha vi Mimmi här.» Inom några ögonblick
var allt i ordning och öfversten försvann, som om han blifvit borttagen
af en osynlig makt.
»Jag viste ej hvad som stod på, men höll helt beskedligt min
bok i handen och såg att hon hade guldsnitt, samt undrade i mitt
sinne hvem den der Mimmi kunde vara.
»Min undran häfdes snart, då ett litet fruntimmer inträdde och
med upplyftade armar ropade: »ack, Emma, nu är jag åter hos dig.
Gud, hvad jag längtat att åter komma till er, goda vänner.» -
Hon omfamnade öfverstinnan, som sade: »välkommen, tusen gånger
välkommen, lilla snälla Mimmi - ack, vi ha hvar dag talat om dig.»
»Detta var dock, i parentes sagdt, ej sant, jag hade ej hört
hennes namn på de fjorton dagar jag varit i huset.
»Ack ja, goda, älskade vänner», fortfor mamsell Mimmi, lösgörande
sig ur öfverstinnans armar, »det är ändå något att ega sanna,
innerliga vänner.» - Hon iordningsatte en lång lock, som fallit fram från
örat, bakom hvilken han haft sin plats, ty mamsell Mimmi brukade ej
håret som andra menniskor. - »Ack, och se de englabarnen; kom
hit, lille Otto!»
»Gossen tvekade.
»Otto, känner du inte igen tant Mimmi? Ack jo, låt den lille
skälmen göra som han vill. Kom hit, lille Amor, kom hit, Otto!
Tant Mimmi har på landet tänkt på er, älskliga barn, och» - klap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
