Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^9° Berättelser, skizzer och noveller.
han på samma sätt, och nu sprang han på dörren och slog henne igen
så att huset skakades. Det var klart, att han försköt en väns tröstande
ord - men jag tröttnade icke; jag, som var lugn och sansad, borde
känna min pligt, icke allenast som vän, utan som menniska och kristen.
Ändtligen kunde han ej undvika mig. Jag sade: låt ej detta slag
förkrossa er, bäste kapten; barnen höra Guds rike till, och dessutom så
ären I unga begge två och förlusten ersattes väl framdeles. - Han
stirrade på mig. - Jag fortfor: ersattes väl framdeles, om Gud så viH,
och om Gud icke så vill, så få vi tåla det och ta vårt förnuft till
fånga; ty det bjuder oss vår pligt som menniskor och kristna. - Huru
jag talade, så bevektes han och sade: nu är jag lugn - Mimmi lilla,
lemna mig, så blir det bättre. - Men är det säkert? Gå nu inte
längre i gagnlös förtviflan; lofva mig att vara lugn.»
»Och han blef lugn?» frågade öfverstinnan.
»Ja bevars - åh, endast en varm själ tränger sig in på en annan,
om man blott ej förlorar modet, så ... Ack, alla blefvo lugnare; man
talade nu ej om lilla Betty. - Emellertid svepte jag och rådinnan lilla
Betty - hon var så söt med hvit nättelduksklädning, med ljusröda
sniljor längs efter och en liten myrtenkrans på hufvudet. Eljest så
bäddades der ordentligt i kistan med fina lakan af kambrik, med breda
spetsar omkring, och en liten kudde, likaledes med spetsar omkring,
uncler hufvudet, samt en törnros-guirland på locket. Jag blef hela
fjorton dagar efter begrafningen qvar på Berndtstorp, och du må tro,
söta Emma, att man var tacksam för min vänskap. Ack, min Gud,
hvilka samtal - hvilka idéer, som vi utvecklade öfver själens
odödlighet och så vidare, om ett återseende på andra sidan om grafven,
- se så, nu käns lille Otto tung, tänk han har riktigt vuxit på den
månaden jag varit borta; ack, hvad jag längtade att åter få träffa er,
trefliga, goda menniskor! - och om att Gud är barnens rätta fader.
- Men hvar är öfversten? Jag har inte godt samvete, om jag ej har
träffat honom,»
»Öfverstinnan bad mig gå in och se till om han hade tid.
»Då jag kom in, satt öfversten, uppkrupen i ett soffhörn och läste
tidningarne. - »Nå, är hon inte gången än?»
»Nej tvärtom, hon kan ej gå förr än hon råkat öfversten.»
»Jag tror att f-n sitter i menniskan; kan hon inte gå - hvad
vill hon mig?»
»Det vet jag ej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
