Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer, 699
rå, känslolös menniska, men, såsom sådana äro, ganska högljudd i sin
sorg, då salig menniskan i frid fick lemna det usla jordiska, hade
börjat att skrika och beklaga sig, så att hofkamrern blef ännu mera
al-tererad. Ni må tro, jag hade att syssla med att trösta begge dessa,
i synnerhet som fru Qverthal var otillgänglig för förnuftets och
sanningens röst och endast skrek och lamenterade, så att man kunde bli
döf. Men detta kan ej intressera herr konglig sekretern - emellertid
så - nu är gubben lugnare, och jag sprang hitöfver för att fråga dig,
goda Emma, om vi kunde få några qvistar af din stora cypress att
sätta i handen på den hänsofna, som fru Qverthal åtagit sig.
»Nå, bästa Margret, har ni varit hos Fiolrotens? Jag har hört,
att der återigen varit uppträden. Samma qväll, då vi voro der, hade
den arma qvinnan fått besök af några vänner - ack! äfven den
fattigaste har en och annan vän på vägen - men mannen hade kommit
hem och kört ut dem allihop. Är det inte fasligt - att vara så
brutal, så vild, så häftig?»
»Nej», blef mitt sanningsenliga svar.
»Jaså - åh ja, men vi skola ej tröttna.» Med dessa ord steg
Mimmi upp och gick, under många försäkringar om vänskap och
mycken tacksägelse för löftet om cypressqvistarne.
»Sedan kamrerskan väl kommit i jorden, helsade Mimmi på oss
flera gånger i veckan.
»Vår konglig sekter . syntes synnerligen intresserad af hennes
sällskap, och många märkliga ting talades dem emellan.
»Emellertid fick det ej någon riktig fart, emedan öfverstinnan
beständigt var med och afbröt deras filosofiska samtal, väl vetande att
hennes käre man och konglig sekretern voro i maskopi mot stackars
Mimmi, för hvilka planer de emellanåt fingo förebråelser, dock utan
verkan.
»Olyckan ville emellertid att öfverstinnan och barnen sedan
längesedan lofvat att på några dagar resa ut på landet till lagman
Leon-hardsson på Valleberga, och en vacker dag stod ekipaget från
Valle-berga för dörren med ett bref från lagmanskan, innehållande, att man
nu hemtade öfverstinnan med tjenliga medel, då eljest resan troligen
aldrig blef af den sommaren.
»Öfverstinnan tog barnen med sig och reste.
»Samma afton kom Mimmi - hon hade nu mig att helsa på.
»Ack», sade hon, »vi få då en ensam stund tillsamman, en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
