Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länt Margaretas soaréer. 7°9
»Med deltagande mottog jag underrättelse om er lycka - om
den någonsin inte håller hvad den nu lofvar, så tänk på
er öfverflödiga syster
J/-.»
»Den spiken drog», sade öfversten, »den spiken drog - hm, det
var en god sak att få slut på den förbannade historien.»
»Mimmi sågs ej till, under hela tiden öfverstinnan var borta, och
först långt efter, sedan Alfred var reat, kom hon.
»Man kan misskänna sina vänner», yttrade Mimmi till mig, då
jag bad henne icke misstaga sig om min välmening. »Man kan
misskänna sina vänner - vi hafva gjort det, jag erkänner det, gjort det
å begge sidor.»
»Ja, ganska möjligt.»
»Stackars konglig sekter Alfred», fortfor Mimmi med en djup suck,
»stackars yngling, han vet ej, vid hvilken afgrund han nu står, han
håller på att störta deri; men han inser icke, att hans egen
lättsinnighet tvingar honom dit. - Ack Margareta, denna lättsinnighet, som
nu råder bland de unga karlarne - ingen har några fasta principer,
ingen fast tro och förtröstan - det var annorlunda fordom. >
»Gud vet», sade jag tviflande.
»Kan du tvifla derpå? Du har då aldrig känt min far - ack!
min vördnadsvärde gamle far, hvilken fromhet, hvilken djup känsla af
sedlighet - ack!»
»Men han var gammal.»
»Jaså! Du måtte väl inte vilja kasta skugga på min salige faders
ungdomslif. O! jag är säker, att det var rent, herrligt - religiöst och
sedligt i strängaste måtto - men, Margareta, allt sträfvande är fåfängt
- jag ville rycka den olycklige ur det haf af elände, i hvilket hans
obetänksamhet skulle störta honom - han har ett vekt hjerta - mina
ord grepo honom djupt - men det var att rita i sanden vid
hafsstranden, der påföljande våg bortsköljde hvarje spår. Han fick ett
bref, och alla hans känslor, som jag lyckats rena, blefvo i ett nu åter
grumlade, och han störtade medvetslöst i armarne på en varelse, som
ej förstår honom; ty det finnes mycket i Alfreds hjerta, som kunde
bli något af - ja mycket, om han endast haft en klok handledning.»
»Hösten - vintren kom, och allt gick sin gilla gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
