Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7*o Berättelser, skizzer och noveller.
»Mimmi fortfor att då och då helsa på hos hofkamrern, för att tala
tröstens ord. Dessa tycktes ha en förträfflig verkan; ty gubben blef
med hvarje dag kryare och muntrare, och fastän Mimmi påstod, att
hans hjerta ännu led, kunde man ej se det utanpå. Dock, utanskriften
på ett bref säger ej, om det innehåller bjudningen till ett bröllop eller
en jobspost, och hofkamrern gick, sade Mimmi, genom lifvet som ett
obrutet bref - ingen af hans tre saliga hustrur hade lyckats att bryta
detta envisa insegel, som förvarade »hans bättre jag».
»Mimmi hade ensamt lyckats att något knäcka sigillet och kasta
en »systerlig blick», på innehållet - och hade, ganska säkert,
alldeles brutit det, om ej fru Qverthal så ofta genom sin närvaro hindrat
henne.
»Jag kan ej begripa den menniskan», sade Mimmi, »hvad vill
hon, hvad ämnar hon? Hon måtte väl finna, att hon ej kan vara
nog för honom - emellertid plågar hon honom, pinar ut den ädla,
bamarena själen; ty när hon är der, är han tillsluten för mig - han
är clå en gåta, som jag förgäfves söker reda.»
»Så klagade Mimmi.
»Våren kom - det var det allra herrligaste väder, men litet
smutsigt, då Mimmi en dag kom till mig, för att åter medtaga mig på en
af sina välgörande utvandringar. Vår kosa stäldes till den arma
Fiolrotskan, som nu dock fått ett litet arf, hvilket likväl borde väl förvaltas,
om det skulle räcka. Det var för att gifva några råd, vi nu vandrade
ned i bakgatorna. Snart stodo vi vid huset. »Ack! om mina råd»,
sade Mimmi, »kunde verka på henne - hon är vek som ett vax, hon
har tusende gånger gråtit - ja, gråtit strida tårar, alldeles varit
upplöst i tårar - ja, hon - men hvad kan hon, den arma?»
»Vi inträdde.
»Rummet var fullt af andra qvinnor, smutsiga och fula som
värdinnan sjelf.
»Se så för f-n», hörde vi en röst, som jag tyckte vara sjelfva
Fiolrotskans; men vi sågo henne icke i högen af menniskor, som sutto
drickande på bit.
»Är madam Fiolrot inne?» frågade Mimmi.
»Kors, är det min goda mamsell? Åh, herre Gud! ja, Gud ske
tack och lof till evinnerlig tid för all hans godhet och nåd mot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
