Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 7*5
så vore det ingenting annat än en sann sympati; jag kan ej neka, att
vi sympatisera, ej allenast i åsigter, utan, hvad mera är, i tycke och
böjelser - detta betyder väl ej mycket, men - oaktadt jag aldrig
tänkt ditåt, så - vore det himlens vilja ...»
»Nå väl - då lyckönskar jag.»
»Kära Emma, som sagdt är, jag har aldrig tänkt ditåt; och
huruvida hofkamreraren gjort det, vet jag icke. Han har åtminstone aldrig
antydt något närmare förhållande oss emellan, och i sanning, jag
känner mitt värde som qvinna nog mycket, för att hålla honom på afstånd.
Jag tviflar på, att han ens vågar väcka en dylik fråga, om ej händelsen
kastar tillfället i hans väg - således kan jag ej mottaga några
lyckönskningar till annat eller mera än att en gång i mitt lif hafva funnit
en, som uppfattar mig, som förstår mig, som med vänskapens hela
värma sluter sig till mig.»
»Efter detta samtal sågo vi ej till Mimmi på Gud vet huru länge.
»Påföljande annandag jul voro vi i kyrkan, och som ett åskslag
från en ren himmel dundrade från predikstolen följande:
»Lysning förkunnas för första gången mellan konungens trotjenare,
Samuel Petter Görlander och enkefru stadsfiskalskan Qverthal, född
Lunterman, och önskas» m. m.
»Öfver stinn an och jag betraktade hvarandra med stum häpnad
- och då vi kastade en blick åt karlsidan, mötte vi öfverstens leende
ögon.
»Det var nemligen han, som, oaktadt köld och yrväder, den dagen
prompt velat ha oss till kyrkan. Vi funno nu, att han af presten fått
veta den stora hemligheten på förhand.
»Kamrern hade förbehållit sig, att ingen, förr än lysningen
förkunnades, skulle få veta saken - han liksom blygdes att fjerde gången
blifva lycklig.
»Nyheten kom alltför plötsligt för att icke verka på Mimmis
helsotillstånd. Hon hade qvällen förut suttit länge hos hofkamrern och
gjort betraktelser öfver stjernorna och naturens eviga harmoni, om
motsvarigheterna i lifvet och så vidare - och hofkamreraren hade hört
på, hållit med och bedt henne ej glömma bort en gammal vän. Och
så -! !
»Mimmi var länge sjuklig - och började nu på att nyttja
medicin. Hon hade lyckan att gång efter annan träffa ädla läkare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
