Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7f6 Berättelser, skizzer och noveller.
både förstodo hennes lekamliga lidanden och kunde fatta dem, som
sårade hennes själ. Emellertid blef ej denna förvillelse långvarig -
hon fann idel tomhet, idel materialism och okunnighet hos stadens tre
läkare. Sommaren derpå reste hon till en brunn. Brunnsläkaren der
var genast en ädel, känslig själ, men var allt för mycket upptagen och
tankspridd. Doktorinnan var också en älsklig varelse, men hade en
riktig uppsjö af vänner. - Mimmi kunde ej blifva allt för någondera
och fann snart, att den der brunnsläkaren var sämre än sitt rykte,
att han hvarken hade kunskaper eller erfarenhet och - var renonce
på hjerta.
»Lika olyckligt gick det påföljande år vid en badort. Hon träffade
der många »söta älskliga menniskor», men alla hade förbindelse förut,
egde vänner, hustru och barn - men ingen lyckades det för Mimmi
att blifva allt - och detta var just det hon i hela sin lefnad velat vara.
För detta, att vara allt för en annan, hade hon uppoffrat sin hela tid,
hade lidit försakelser och mödor, ledsamheter och nederlag; men hade
änd§, aldrig tröttnat. Nu, sedan hon nalkas sextionde året, har hon
ändtligen funnit, att menniskorna äro så inrättade, att de älska frihet
äfven i vänskap, och att, om man söker klafbinda vänskapen, det
stackars djuret strypes i klafven.
»Mimmi har nu riktat sina tankar till en bättre verld, der ej
sådana vexlingar finnas, som i denna; hon hoppas på att hon der
skall finna en syster eller en bror, för hvilken hon kan blifva allt -
här nere har det ej velat gå.
»Stackars Mimmi!» tillade tant Margret, »vi hafva skrattat åt
henne, åt det löjliga skimmer, som ofta kastar sitt trollsken på en i
bottnen god böjelse och gör den till ett mål för gäckeriet - vi hafva
beklagat hennes blindhet att stöta tillbaka sina verkliga vänner, de
nemligen, som voro det så uppriktigt, att de ville leda hennes
uppmärksamhet på henne sjelf - vi hafva insett, att denna egenkärlek
just var den, som gaf hennes hela lif dess sorgliga missriktning, och»,
tillade tant Margret, »Mimmi borde vara en varning för goda,
välmenande, till och med ädla menniskor, som med våld tränga sig in
med sin välmening på andra; de vattna vänskapens och välgörenhetens
blomma så flitigt, att hon antingen .utdör eller endast skjuter
vatten-skott, som vissna vid den första tillstöt.»
»Men», frågade vi, »lefver hon än, Mimmi?»
»Ja visst lefver hon - och ännu har hon samma lust som förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
