Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72O Berättelser, skizzer ock noveller.
liten lärka flög upp ur en ljungtufva, och när han tittade efter, hade
hon der sitt bo, och fyra små ungar, som inte kunde flyga, i boet.
Det der tyckte jag, sa’ Rappen, var ömkligt, och så satte jag en käpp
vid boet och sade till kompanikamraterna om huru det var, att der
lågo små ungar i boet och att ingen skulle klifva dit. Och ser
lyft-nanten, ingen enda själ gick dit annat än för att titta på de små, som
lågo der. Så blef der slag utaf, fast det vet jag inte så noga; men
visst blef der oro, och så skulle de draga sin väg. Hvem skall akta
min lärka? sade Rapp, och så gaf han några skilling åt en gumma i
gården bredvid, att hon skulle akta på att inte elakt folk skulle trampa
i boet. Och så bröto de upp och marscherade några mil. Men några
dagar derefter kommo de igen till samma ställe, och vips var Rappen
der och såg om sina foglar. Modren var borta, men ungarne lågo
ihjeltrampade i boet. Rappen satte sig ned bredvid och han blef så
genomledsen, att han började gråta. Då kom gumman. - Har du
sett efter foglarne ? - Åh, sade hon, det har en ryss gjort, jag visade
honom boet och bad honom låta bli det; men han slog ihjel ungarne,
han. - Jaså, sade Rapp - jag kunde väl veta, att det inte var en
svensk soldat, en som har bo sjelf och hustru och barn i det boet,
och så blef han arg på ryssen i alla sina dagar, så inte hade det
lönat, att ryssen och fransosen kommit in i vår socken, så länge Rappen
lefde.»
»Hvad är detta för ett fält?» afbröt jag tvärt min munvige
skjutsbonde, »här har troligen stått ett stort slag.» Fältet var öfversålladt
med bautastenar i så stor mängd, att man icke behöfde vara antiqvarie
för att fästa sin uppmärksamhet på dessa stumma vittnen från en långt
försvunnen tid.
»Jag kan ej neka, att alla dylika minnesmärken starkt verka på
min inbillning. De äro menniskoverk, men från tider, i seder, i tro
och i bruk himmelsvidt skilda från våra, i vissa fall möjligen bättre, i
andra, ganska afgjordt, sämre än våra.
»Hvad kallas detta fält? det har varit ett slagfält.»
»Ha - jo, här ha visst stått ett stort slag, men inte har det skett
hvarken under min fars tid eller farfars heller, fast gubbarne voro
gamla begge två; men si de talade bara om att i deras förfäders tid
så var det en kung som hette Klack, och han blef ihjelslagen här
ute - annars så ligger han der borta i backen, med stenen på; för si
det är Klacks hög som det kallas. Annars så ha de en vers om hela saken:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
