Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer, 721
Då Wättery blef Jättery,
Hördes ett gny
Allt opp i sky.
Ty slaget stod mellan Gunnarp och Medelby, eller Melby, som det nu
kallas.»
»Det har visst varit ett stort slag?»
»Ja, det kan lyftnanten lita på, mång tusende sinom tusende
menniskor slogos ihjel på en dag, från solens uppgång till dess
neder-gång, talade farfar om, och så blef kung Klack mördad eller ihjelslagen
liksom af sina egna, som det står i visan om den saken.»
»Kan du sjunga?»
»Åh, inte så mycket», skrattade min skjutsbonde.
»Vill du sjunga den visan om kung Klack», bad jag, som
verkligen var nyfiken att höra, om någon så gammal tradition fans i
trakten.
»Hm, ja det kan väl ske.» Och efter några hostningar började
min skjutsbonde, med säkerheten hos en bravursångare, söm väntar
applåder och da capos, följande visa på en af dessa för vårt land så
egendomliga toner:
»Kom mördaren så grymmer just in i kungens rum
Och sade: du skall dödas i denna samma stund,
Och du skall döden dö allt för min högra hand,
Så kunnigt blir ditt slut för hela Svea land.»
»Men», inföll jag, »då stupade ju inte kung Klack i ett fältslag,
då han mördades i sina rum?»
»Hm, det var väl på kungsgården kan jag tro, för si, inte vet jag;
men ihjelslagen blef han, och ligger der borta i Klackshög.
Lyftnanten ser väl stenen?»
»Ja, godt, sjung vidare!»
»Ja bevars, men si, det är bara en visa om kungen, som blef
ihjelslagen af en menniska, som inte fruktade Gud eller hans straff, då
han med sin mordiska hand kom åt Herrans smorda - annars så
heter det så, att kung Klack blef rädd och ledsen för sitt lif, förstås,
och så sade han så här:
»Om bara jag får lefva i trenne dagar till,
Jag många tunnor guld i lösen gifva vill;
Mitt halfva land och rike jag genast gifver dig,
Men, grymme Ankarström, du skona skall mitt lif.»
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller. A (j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
