Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tant Margaretas soaréer. 727
nog ändå; men hon hade ändå god råd, så att det gjorde just ingenting.
Emellertid så låg hon der och kämpade och kämpade och kunde inte
dö, fastän mor - hos häradsdomaren - både läste öfver henne och
annat; men så kom mor att tänka så: hon har alltid varit så näriger
af sig, att hon nog sytt på någon söndag under predikan och derför
tog mor tre synålar och bröt tvärt af öfver henne, så att hon skulle
få dö, men det gick inte för sig, hon dog inte ändå; ändtligen så
tänkte mor som så: kanske den der domen öfver Andreas qväljer
henne, och så letade hon upp papperen om Andreas’ brott och ref
sönder dem i tre bitar öfver henne, och brände bitarne till aska och
gaf henne att dricka, och se då blef hon förlossad och dog. - En
sådan ända tog den menniskan; men stackars Andreas emellertid, som
genom kyrkoplikten blifvit en brottsling för hela lifvet! Det är med
skampallen i kyrkan, som ordspråket säger: »der vår Herre har sin
kyrka, har också skam sitt kapell», för si, skall hin onde få makt med
en fattig syndares själ, så är det, då man sätter skampallen midt i
Guds hus och liksom vill säga: du ville ingen syndares död, men vi
vilja förderfva honom riktigt. Stackars Andreas - hm - ja, ser
lyft-nanten, det var en ledsam historia - jo var det så - annat -
hoppsan, Docka, du skall inte dra benen a efter dig - se så - annat
är det med resande herrskap, ser lyftnanten.»
»Jaså, hvad då?»
»Nå, just ingenting, men ibland så händer det både si och så
att se och höra.»
»Nå, käre Pål, tala om hvad du har sett och hört!»
»Nå ja, se det är bara om enbet och tvåbet och en trehästavagn.»
»Ja, tala om enbet, tvåbet och trehästavagn», bad jag, och Pål
började:
»Jo se, jag var bara en liten pojkvasker; men jag tjenade då som
nu hos häradsdomaren, för si, der har jag varit från det jag var liten,
derför att far min var liksom torpare under gården, men så drunknade
han på ån och så dog mor min inte långt efter och så skulle jag på
socknen kantänka; men så sade häradsdomaren: »jag skickar ingen af
mitt folk på socknen», och så kom jag dit, och der har jag varit
alltsedan, förut utan lön, och se’n med både penninglön och småkläder
och ett par tyska stöflor till helgdags och ett par svenska till h
vardags. »
»Det var dugtigt det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
