Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tretlio år. 753
krämarne i Norra Amerika och det der franska jonglörslägtet föregått
med så goda exempel!»
»Ett bref återstår att läsa, min far», hviskade Thérese, »ett är
ännu ouppbrutet.»
Gubben bröt äfven detta; det var från Edler. »Se så, hvad vill
den gynnaren?» sade öfversten och satte på sig glasögonen. »Riktigtl
den uslingen omtalar den stora händelsen och den goda sakens seger . . .
ett sådant odjur! Och det till mig. Jaså? Landtvärnet . . . liksom
icke krigsfolket slitit ondt förr en gång, och Finland ... nå ja, Finland,
det blifva vi troligtvis utan, oaktadt den stora händelsen . . . Edler är
en frasmakare», sade slutligen gubben, något blidkad, kanske af
ynglingens varma språk och den oskrymtade tacksamhet för Öfversten, som
uttrycktes i brefvet, kanske äfven derför, att han omtalade, att kronan
skulle erbjudas åt hertig Carl och således förblifva inom den legitima
konungaslägten. »Gustaf är en frasmakare, fastän kanske ej så brottslig,
som jag i början förmodade.»
Edler, som från barndomen uppfostrats i öfverstens hus, hade
småningom blifvit hans älskling, och ynglingen förtjenade också den
gamle, redlige mannens kärlek; hans duglighet, hans goda hufvud och
hans för allt godt öppna hjerta tillvunno honom allas tillgifvenhet, och
alltid, utom då öfversten blef ond, hette det: »min beskedlige Gustaf,
min hederlige Edler», o. s. v.
Gustaf Edler steg hastigt genom sin duglighet och sin förbindelse
med den nya regeringens ledamöter, och tre år efter revolutionen, då
han kom ned till Edsby, som en utvecklad man, blefvo han och
öfversten alldeles försonade. JEdler var ännu samma varma frihetsvän som
förr. . Han talade gerna om det pånyttfödda Sverige och öfvertygade
slutligen den gamle rojalisten, att det var bra, som det var. Under
sådana förhållanden vågade Edler slutligen anhålla om Thereses hand,
och efter några betänkligheter vann han också öfverstens bifall till
förening med den älskade.
På bröllopsaftonen var öfversten ganska glad och välsignade sina
barn, sägande: »Gud välsigne er begge! både dig, Gustaf, och dig,
Thérese, fastän I begge ären mig ett par riktigt revolutionära varelser.
Men hvarje tid har sin tanka; jag har min, och ni er ... dock, Gud
välsigne er!»
»Ack, hvad jag är lycklig att ega dig, Gustaf», sade Thérese till
sin man, »sådan du är, utan lånade förtjenster, och jag säger, att om
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller* ^g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
