Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754 Berättelser, skizzer och noveller.
du hade varit adelsman, måste du, som den ädle Hans Järta, hafva
afsagt dig din värdighet, för att utan något lånadt glitter kunna visa,
att du är allt genom dig sjelf.»
»Du har rätt, älskade Thérese, och du kan vara säker, att icke
annat än förtjensten hädanefter får belöningar af statens
konstitutionella öfverhufvud. Han är konung genom folket, och tryckfriheten
är frihetens och rättvisans palladiurn. Jag vågar ej omtala det för
svärfar», tillade han hviskande, »men jag är medarbetare i
Stockholmsposten och författare till de der skarpa artiklarne, tecknade med E.»
»Är du verkligen det?» sade hans hustru och fortfor,
småskrattande: »hur de* än är, så hafva just dessa artiklar så der litet omvändt
pappa. I början sade han väl: ba! det der är blott frasmakeri; men
sedan ändrade han sig och sade: den der karlen har talang att vända
svart i hvitt; och slutligen har han, likväl med ett slags
samvetsförebråelse, sagt: den der E. i Posten skrifver rätt förnuftigt och sant i
åtskilliga saker. Se der pappas omvändelsehistoria.»
Trettio år hafva förgått, sedan vi första gången införde läsaren i
öfverste Edenskölds familj. Den gamle rojalisten hade redan länge
slumrat i grafven; men Gustaf Edler lefde ännu med sin maka och
bodde i Stockholm, med ett af framför sitt borgerliga namn, och med
en kansliråds-titel. Han hade förändrat sig mycket: han var ej mer
den friske, lefnadsglade ynglingen, utan en svag, femtioårig man, på
hvars bleka ansigte arbete, tvång och bekymmer r i stat sina djupa
minnesskrifter. Hans lif gick som ett trögt urverk; hans vistelseort var
hans verld, och excellensemes förmak hans himmel.
De liberala idéerna hade småningom dunstat bort, liksom vällukten
från den vissnade blomman; den spänstighet, som vidgade hans själ,
då han var ung, hade försvunnit, och känslan af en viss skörhet hade
qvarblifvit i stället för den känsla af smidighet och kraft, som fordom
gaf honom mod och sjelfförtröstan.
Äfven hans fru hade mycket förändrat sig. Hon var icke mer
den lifliga och deltagande flickan. Hon hade allt mer och mer
antagit sin slägts oböjlighet och bördshögmod. Hos den späda brodden
kan man ofta icke urskilja, örn den tillhör en praktväxt eller ett ogräs;
men småningom utvecklar sig det ena bladet efter det andra, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
