Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75§ Berättelser, skizzer och noveller.
det kanslirådet. »Jag hör med förskräckelse, att du varit närvarande
vid stadshusaffären.»
»Ja, min far, men jag är alldeles oskadad, som ni ser.»
»Ack, det hade varit bättre», fortfor fadren, *om du fallit för en
kula, än att du hjelpt packet. Hvad hade du med deras döda, med
deras sårade att göra?» Du blir räknad bland rebellerna, annoterad
som ett oroligt hufvud, har förspilt hela din framtida välfärd,
tillintetgjort: alla mina vid dig fastade förhoppningar ... O, att jag skulle vara
fader till en så gränslöst otacksam och vanartig son!»
I detta ögonblick inträdde modren. »Bäste Gustaf», sade hon,
»hur är det med dig? Jag skall glädja dig med den underrättelsen,
att uppträdet vid stadshuset är slut, sedan några af packet tillsatt
lifvet. Den lagliga ordningen har, tack vare regeringens kloka och
kraftiga anstalter, återvändt och Crusenstolpe får, för sina gemena skrifter,
sin lön på Vaxholm.»
»Ack, jag vet allt», sade den sjuke, »men, Thérese! Adolf har
hjelpt de upproriska och bortburit en sårad från gatan. Vi äro
alldeles olyckliga .... Hvad skall väl excellensen X, och hans chef,
general Y., säga?»
»Min Gud, Adolf, har du varit rned?» sade modren med gnistrande
ögon. »Erinrar du dig då icke, att du en gång skall ärfva din fars
namn, och att du härstammar från Edensköldska familjen, som från
urminnes tider varit känd för sin loyauté? Du är en vanbörding,
ovärdig den adliga sköld din far förskaffat sig, blott för din skull. Då
du en gång kommer på riddarhuset slutar du väl med att bli en folkets
man, och blir väl, för din dumma näsvishet, skickad till Carlsborg eller
Marstrand - det blir slutet det.»
Kanslirådets sjukdom fortfor. Allt nedtryckte hans sinne och han
aftog synbarligen med hvarje vecka. Emellertid ankom en vacker dag
en biljett från hans excellens X., hvari denne berättade, att
manuskriptet nu var uppläst och erhållit imprimatur, hvarjemte hans
excellens yttrade, att man, i betraktande af kanslirådets kända skicklighet
och loyauté, hade i sinne att framdeles hedra honom med gröna
bandet. Den sjuke läste den lilla biljetten med synbart nöje. »Jag blir
kommendör af Vasa-orden», sade han till sin fru; »man belönar öfver
förtjenst sina tjenare.»
»Det är en vacker dekoration», yttrade hans hustru, »och du
kan bära den med heder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
