Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettio år, . 759
Efter denna dag blef kanslirådet allt bättre och bättre, och snart
var han åter i stånd att, liksom förut, uppvakta deras excellenser och
skrifva i deras intresse. Löjtnant Adolf fick, på sin fars begäran,
transport till ett aflägset regemente och kom sålunda från skådeplatsen
för sina »rabulisterier».
Så förändras menniskan: »hon blir klokare med hvarje dag». I
ungdomen ville Gustaf Edler offra lif och lycka för menskligheten; men
på ålderdomen återfick han mod och lifslust endast genom hoppet att
en gång få bära ett grönt band öfver axeln. I ungdomen gladde han
sig åt mensklighetens segrar, hvarhelst de än blefvo utkämpade; men
på ålderdomen såg han en gudomlig rättvisa hvarje gång någon af
det obetitlade folket, huru oskyldigt som helst, föll ett offer för den
väpnade styrka, som regeringen utsändt.
Dessa förändringar äro så vanliga, att det till fenomenet måste
finnas någon rent af psykologisk orsak, som icke tyckes bero af de
låga passioner, hvilka man merendels vill tillskrifva detsamma. Det
är ej alltid behofvet, fåfängan och äregirigheten, ändra uppförandet.
Äfven idéerna ändra sitt inre väsende, och en gubbe ryser ofta på
fullt, innerligt allvar för sina käraste ungdomsdrömmar och vill vid
grafvens brädd offra ära och lif för idéer, hvilka äro diametralt
motsatta dem, som han i sin ungdom försvarade, utan afseende på lif eller
lycka.
Menskligheten är alltid ung, ombygger beständigt sina
förhoppningars korthus och kämpar sina strider, som en yngling. Det är
derför ynglingen känner sig hänförd af den allmänna strömmen. Det
finnes en sträng i hans själ, som stårlikstäjpel^med mensklighetens
grundton. Jtjff^^
Men han blir äldre; småningom sjunker strängen; spänningen blir
mindre och han slår icke mera an för denna grundton. Det blir en
disharmoni, som misshagar, och den gamle anar icke, att denna utgår
ur hans egen slappa själ, utan tror, att folkandan blifvit omstämd och
anslår falskt, hvilket dock aldrig kan blifva fallet.
Menskligheten, som beständigt återfödes och som lefver i evig
ungdom, är icke underkastad någon förändring - den går beständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
