Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi och vart. 7^3
»Tack, min -gosse», sade hon slutligen och låtsade lukta på
ranunk-lerna och ängbollarna, han hade lemnat henne, »tack! hvarför skulle
jag ha dessa?»
»Jo si», svarade gossen och bugade sig, »fröken ser så god ut och
är alltid så söt.»
»Tjenarinna!» skrattade flickan vid sig sjelf; »ungefär detsamma
sade prinsen i går - hela verlden är full af artighet! Nå, min gosse,
du känner mig således?»
»Ja, nådig fröken; och, Herre Gud, skulle jag icke känna fröken,
jag, som hvarje söndag öppnar grinden vid kyrkgärdet och alltid får
eri slant af fröken! Och derför så gick jag hit, för att få se på fröken;
ty, det vet jag, hvarje eviga qväll är fröken här och sitter för sig sjelf
och pustar ut.»
»Pustar ut! Deri har du rätt, min gosse», sade Augusta, som
fann sig allt mera road af barnets uppriktighet. För henne var en
dylik rättframhet detsamma som en sval vindfläkt för dem, som
för-smäkta af hetta.
»Hvems gosse är du?»
»Jo, nådig fröken, jag är Pers gosse - Per Larsson der borta i
torpet midt öfver. 2
»Jaså, och hvad heter du?»
»Jo, jag heter Lars.»
»Ären I många syskon?»
»Ja, der är en Guds välsignelse med barnungar; jag är den äldste,
och så åtta till mig; det riktigt krälar i stugan, må nådig fröken tro.»
»Och ni har roligt, ni barn?»
»Åh ja, bara vi få något att äta; men det är det smått om ibland,
må nådig fröken tro.»
»Fattiga således», sade Augusta vid sig sjelf, »och jag är rik!
Deras bekymmer äro rent materiella, mina åter äro konventionella; jag
har mat, men saknar frihet; de ega frihet och tvånglöshet, men sakna
mat. Hör, min gosse! ville du gerna lefva så godt, som de lefva på
slottet?»
»Ack ja, Herre Gud, det förstås.»
»Ja, min gosse», återtog fröken, *det förstås väl icke så tydligt
ändå! Kom ihåg, du får då aldrig mera ligga så der i gräset, du får
icke springa i skogen, du får icke plocka fogelägg eller meta; allt
sådant får du icke, ty du får granna kläder, som du måste akta, och får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
