Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi och vårt. 769
Lars var således en vildbasare, en sjelfsvåldig pojke, som ej hade
någon annan än fröken att lita till; men en blick af henne, en vink,
var nog att tygla honom; icke derför att han var rädd för henne,
men derför att det var nödvändigt för fröken, att han var lydig och
snäll; derför att hans uppförande, så trodde han och hade rätt deri,
gjorde hans fröken glad, om det var godt, och ledsen, om det var
dåligt. Och så var pågen tillskapad.
Det skulle bli en glänsande operamaskerad påföljande vinter. Hela
hufvudstaden var i rörelse vid tillställningarna för detta nöje, och i
nästan hvarje boudoir lågo mer eller mindre bizarra drägter
uppstaplade, och i nästan hvarje qvinnohjerta korsade lika bizarra idéer
hvarandra. De kloke i landena och de skenhelige hjelptes åt att fördöma
den öfverhandtagande lättsinnigheten; ty man kan ej neka, att
skenheligheten alltid har en viss praktisk riktighet, som utgör dess
stödjepunkt, och att den således i början alltid uppbäres af de kloke, de
välmenande, ända till dess desse se sig bedragne.
I hvarje tid finnes der tre särskilda elementer, nemligen: några
få sanna vänner af ett framåtskridande; en mängd, som önskar att få
vara i fred för frågan och som ej bryr sig om den och ej inser dess
vigt; och för det tredje, en del, som vill leda den efter sina afsigter
och leda folkviljans ström in i sin qvarnränna; men de egennyttige,
de som blott vilja begagna sig af den främmande idén för sina
enskilda ändamål, måste skyla dessa under masken af något annat,
något allmänt godt, och på detta sätt blifva de skenhelige charlataner,
som ej frukta något i handling, men deremot frukta att blifva röjda.
Dessa trenne slags folk funnos äfven under Gustaf III: s tid och
framstodo med hvarje dag i skarpare kontrast med hvarandra.
Men den öfvervägande massan var dock den, som, med sitt dolce.
far-niente i karakteren, med glädje omfattade hvarje småsak, som utan
besvär, utan forskning och ansträngning kunde sysselsätta dem, och
således med en synnerlig förkärlek fastade sig vid allt det ytliga, som,
tillsammans med det vigtiga, uppenbarade sig.
Det var således ej underligt, att kammarjunkaren Knapensköld
hade mycket brådtom. Han var en ögonblickets man, en, som lefde
och verkade som en trollslända, blott för en dag. Det behöfves
dylika varelser också i Guds skapelse, der intet tomrum får finnas, der
Wetterbergh, Berättelser, skizzer och noveller’. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
