Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^8 Berättelser, skizzer och noveller.
förmögne tro sig ej mera behöfva tjenaren som en lefvande, kännande,
deltagande medmänniska, utan fordra blott användningen af hans kraft,
som man beräknar lika matematiskt som kraften hos en ångmaskin.
Man har gjort tjenaren till maskin och sedan fordrar man trohet och
kärlek af honom; lika gerna kunde man fordra kärlek af balansen eller
deltagande af ett utvexlingshjul i en ångmaskin.
Menniskorna blifva hvad vi göra dem till, och om vi ej mera så
ofta se det förtroliga förhållandet emellan herrskap och tjenare, är det
ej de senares skull; ty öfverallt, der husbonden icke allenast är en
verkmästare, utan en sann husbonde, skapas också tjenare, som anse
sig ega allt, hvad han sjelf eger, som säga »våra hästar», »vårt hus»,
»vår trädgård», men söm också helighålla allt som sitt eget, och som
ofta taga t. ex. »våra hästar» i försvar mot husbonden sjelf.
Baron Gyllenlants var en gammal aristokrat. Jag vet, att denna
benämning, nu för tiden, till hälften är ett föremål för fruktan, till
hälften för löje; man både erkänner och icke erkänner möjligheten af
att en sådan verkligen finnes, men i sjelfva denna osäkerhet ligger
beviset för att aristokratien lefver på djupet af vårt samhälle, är en slags
jätteorm, om hvilken tusende skepparhistorier gå i svang, men som
strandboarne ej vilja tro på och om hvilka vetenskapsmannen tviflar.
Bland hans vanor var också den att i sitt hus spela rolen af
patriark och behandla sina tjenare ungefär som sina barn, dock med
ett strängt bibehållande af det afstånd, som, enligt hans tanke, naturen
sjelf hade låtit uppkomma mellan de skilda folkklasserna. Denna tanke
hade äfven öfvergått på Augusta; men det omätliga afståndet mellan
en baron Gyllenlants och en torpare var i hennes föreställning ej så
stort, och denna tanke blef med hvarje dag klarare, och nu ångrade
hon många gånger, att hon ej länge sedan studerat denna lefvande
omgifning af menniskor, liksom det roat henne att studera växterna,
som stodo på ängen.
Hon uppfostrade derför sin lille pupill på sitt egna vis.
Kammarjungfrun och hela den öfriga personalen förklarade, att han blef
allt mer och mer sjelfsvåldig, och deri hade de rätt: en stark
sjelfkänsla utvecklade sig hos gossen, men den tyglades också lika lätt af
fröken, men också af ingen annan än henne. För barnet är vanligen
mor eller far eller någon annan person, hvad samvete och öfvertygelse
blifva för mannen; de äro barnets förkroppsligade öfvertygelse och det
offrar allt för denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
