Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772 Berättelser, skizzer och noveller.
hori tror sig dansa på rosor, som hysa honung i sina kalkar, och dock,
det hon anser för rosor är idel ormhufvuden med gift i gapet; jag har
alltid ryst för att se ett barn lekande på kanten af en afgrund, och
alltid bäfvat för en menniska, som jollrar på kanten af den kalla
verkligheten; en gång måste hon störta deri, och ve henne då! Hon
vaknar, glädjens tid är förbi, och sedan kommer saknaden och ångern.»
»Men om hon ej jollrade, utan ganska väl viste, att hon har
verkligheten, den kalla prosaiska verkligheten under sig, hvad säger
ni då?»
»Det är ej möjligt, vackra mask; om den rika fröken kunde
reflektera så, vore hon ej så lycklig, som hon är.»
»Och hur vet ni, att hon är lycklig?»
»Jag antar det som säkert; hon kan ej någonsin få tid att
reflektera öfver sig sjelf och dem, som omgifva henne; hon måste genom
sina vanor, sin samhällsställning, tro sig stå fastare än andra, och
likväl står hon osäkrare än andra, är i större fara än någon.»
»Förklara er», afbröt honom Augusta med värma, »det kunde
kanske gagna henne.»
»Ja, om hon hörde det», sade masken, »och ännu mer, om hon
hade sinne derför.»
»Det har hon säkert; hon är en god flicka, så säger ryktet
åtminstone», sade Augusta om sig sjelf och rodnade under masken.
»Just derför», invände den okände; »hon är, så vill jag tro, en
god engel; men just derför tror hon ingen om ondt. Ser ni denna
flock omkring henne - den är dragen dit, en del af beundran för
hennes skönhet och en annan del för hennes penningar: alla derför
att hennes far för ögonblicket är en mäktig man; men få veta, att
inom den sköna fjärilen lefver en ännu skönare själ; att detta
barna-hjerta behöfver ett annat hjerta, derpå tänker ingen, och hon sjelf -
olycklig hon, om hon ej tänker derpå, och dubbelt olycklig, om hon
vet det.»
»Kan hon då aldrig träffa något hjerta?» frågade Augusta, nästan
i ångest; »är det ej möjligt, att äfven hon träffar någon, som förstår
henne ? »
»Jag tviflar derpå; ty den sanna kärleken är ej djerf. Det är
med henne som med en konung, som så sällan förmår skaffa sig en
personlig vän, just derför att han har för många som konung. De,
som verkligen älska honom, frukta alltid att bränna sig på konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
