Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi och vart. 775
»Af allt mitt hjerta», svarade Apollo-kammarjunkaren.
»Ni skall skaffa mig reda på den der herrn i dominon; jag vill
veta hans namn.»
»Veta hans namn? Ni intresserar er för honom?»
»Ja visst, han har förolämpat mig genom ett yttrande, han
behagade fälla om mig.»
»En sådan dålig varelse», utfor kammarjunkaren.
»Ja, dock ej egentligen om mig, utan om min vålnad der ute; men
det kan vara detsamma - emellertid, kammarjunkare . . . mannens
namn, och tystnad!»
Kammarjunkaren upphörde nu på en gång att följa den sköna
med falken, och småningom skingrade sig hela den beundrande skaran,
och den stolta, ståtliga borgfröken, hvars smånätta svar för några
ögonblick sedan väckt beundran, väckte numera ej ens uppmärksamhet.
Kammarjunkaren Apollo hade nemligen hviskat till några bekanta:
»det är icke hon, utan en annan», och genast var förtjusningen slut.
Han var likväl nu invigd i någonting mycket mystiskt och lät
således ej någon veta, hvem den rätta var, utan skyndade i stället att
ta reda på den der svarta dominon, som förolämpat fröken Augusta.
Han nalkades derför denne man och sade:
»Ni är så tyst, min vän, hvad tänker ni på?»
»Jag tänker på Svenska Akademien», blef svaret.
»Svenska Akademien, bevars! hur dä?»
»Jo, ser ni, jag tänker, när vitterhetens gud är sådan, som ni,
och så tillgänglig som ni, behöfde man ej här i Sverige en litterär
kämiiärsrätt, utan kunde gå direkte till er.»
»Ah, min herre! hvad* det angår», svarade kammarjunkaren
undvikande, »så behöfs ej mera för oss, än i alla snillets lekar gå till
kungs; der är vårt lands snillegud.»
»Det der var rätt bra sagdt, käre Knapensköld, du kan finna dig
galant; det var blott ledsamt, att ej Gustaf sjelf hörde dig.»
»Jaså, vi äro bekanta; förlåt, är det ej Lejonsvärd?»
»Jo, riktigt.»
»Jaså, fägnar mig mycket att hitta en bekant. Hvem tror du den
der borgarfröken månde vara?»
»Man säger, att det är fröken Augusta Gyllenlants.»
»Nej, min bror, det är en annan, jag har det af mycket säker
hand; hm! jag vet, att det är en annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
