Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786 Berättelser, skizzer och noveller.
godhet; han blott bugade sig stumt. Ändtligen bröt han tystnaden
och sade: »nådig baron! se till mig, när ni vill . . .; jag skall göra
så godt jag förstår.»
»Du får dock icke omtala detta för friherrinnan, förr än jag är
död . . . förr än, med ett ord, det behöfs.»
»Nej, herr baron! jag förstår», sade Lars, »ej förr än det behöfs.»
»Ja, jag vet, att jag ej kan lemna mitt förtroende till någon, som bättre
förtjenar det, än till en trogen tjenare; sådana äro nu för tiden sällsynta.»
»Säg ej så, herr baron», inföll betjenten; »det funnes flera
till-gifna tjenare, om husbönderne satte värde på tillgifvenhet; men de
blifva hvad man gör dem till, och man kan ej begära tillgifvenhet af
en maskin, som viljelös måste arbeta. Kärleken beror på viljan, och
när viljan dödas, så . . .»
»Ja, jag vet», afbröt baronen. »Gud vare med dig!»
Den gamle baronen dog, och hans förmögenhet tillföll hans dotter
och måg. Nu uppblomstrade åter, som det tycktes, deras lycka. Baron
Lejonsvärd blef mera förekommande, liksom mera kärleksfull; hans
trumpna sätt att vara, hans vårdslöshet mot Augusta tycktes
förminskas; guldet hade verkat på hans själ, som vattningen på en
löf-koja, som slokar med bladen. Ännu fortfor baronen att vara
gunstling och att sola sig i nådens solsken; ännu fann han behof af att
omgifva sig med rikedomens hela glans, och som Augusta var hans
malmletare, hvarmed han sökte guld, kastade han henne ej ifrån sig,
så länge han fann det.
Det är en besynnerlig företeelse med det slag af »klokt folk»,
som man kallar »lycksökare». Ett djupt rotadt sjelfförtroende går
genom alla deras handlingar, och med förakt se de ned på alla, som
ej söka eller hinna hvad de kalla lycka. De beräkna med matematisk
noggrannhet hvarje kraft, som kan lyfta dem i höjden; de äro verkliga
vetenskapsmän i konsten att »göra lycka»; men de försmå, liksom de
ej begripa, dilettanternas lätta konst att »vara lyckliga».
Bland lycksökarens egenheter är det en, som är lika oförklarlig,
som den är vanlig, den nemligen, att alltid grundlägga sin hela
framtid på en enda personlighet. Det synes, som en sådan aldrig i sin
långväga och svåra beräkning tagit in ett mycket vanligt fall, att en
person kan dö, att han kan störtas eller förlora förståndet eller på
annat sätt bli maktlös. Det synes i detta enda fail en lucka uppstå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
