Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En mecenat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fans intet inom vetandets verld som han ej
älskade, om han också i många saker ej hunnit längre
än till dilettant, men han uppsökte Öfverallt dem som
voro längre komna än han, och Helleby var under
baronens tid en mötesplats för snillen och konstnärer.
Baron Fredrik Stålsköld var omkring femtio år
gammal, hela hans utseende förrådde en mild och god
ande, som, så mycket han kunde, spridde glädje och
trefnad omkring sig. Men han hade ej gift sig, ej
der-för att han varit kall för qvinlig skönhet eller liknöjd
för qvinnans dygder, utan derföre, att han ej kunnat
få den enda som han älskat, som skulle bott i hans
lilla paradis och med honom njutit lifvet.
Baronen var således den siste fideikommissarien,
och efter honom skulle godset delas mellan en mängd
slägtingar, af hvilka de fleste voro honom obekanta,
och de som han kände af så olika lynnen med honom,
att han insåg, att Helleby ej efter honom skulle blifva
hvad det var, äfven om det ostyckadt tillfallit en annan.
Komministerfolket i Witomta höll han af för den
landtliga, den presterliga enfald, som rådde i deras
hus. Han gick derföre ofta in der, då han gjorde en
spatserridt i grannskapet, och språkade med den
redlige gubben, den glada och förnöjda pastorskan och
jollrade med den skälmaktiga och yra Lotta.
Så stodo aktierna, då en vacker dag en dräng
kom med sorgebref från prostgården, att prosten
Grönblad aflidit. Det var en förut länge väntad
underrättelse, emedan gubben i många år blott framsläpat
sitt växtlif.
På aftonen red baronen bort till sin vän
komministern ; han såg så glad ut den goda baronen, då han
hoppade af sin häst och skakade pastor Åkerlinds hand.
”Prosten är död”, yttrade han, ”och nu, min goda
pastor, skall ni söka pastoratet, mina röster har ni och
dessutom får ni ganska säkert pluraliteten bland
bönderna.”
Gubben Åkerlind hade i sitt hjertas lugn mediterat
öfver samma sak och just funderat öfver baronens
röster, så att det var ett ganska skönt bådskap för
honom, baronen hade att framföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
