Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En mecenat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under hvarje egares hand hade undergått förbättringar.
En vidsträckt trädgård och väldiga alléer på alla sidor
gjorde, att hufvudbygnaden tycktes ligga inuti en
lummig skog af kastanjer och popplar. Ett stycke från
gården låg Hellebyn, en bondby, som gaf egendomen
sitt namn. De snygga bondhusen, renligheten på
gatan och den blomsterprydda majstången gjorde att byn
hade ett trefligt och gladt utseende, och då baronen
red derigenom, såg man på hvarje ansigte, att han
var afhållen, och på barnen, som i massa sprungo för
att öppna grinden, märkte man väl, att baronen var
en vän utaf dem. Också smålog han och tackade de
små hvithåriga kärleksgudarne för deras möda, gaf
dem till och med då och då en silfverslant och
belönades alltid af ett skrikande hurra. Vid ändan af
byn låg skolhuset, en vacker och rymlig bygning, och
ditin gick baronen ofta för ätt uppmuntra barnen till
flit och lydnad. Kom man åter upp till slottet, som
det vanligen kallades, möttes man af på en gång lyx
och trefnad, der fans intet till besvär, allt passade på
sin plats, allt var hemmastadt i rummen; ty man kan
ej neka, att om icke smaken får råda då ett rum
möbleras, komma möblerna att stå som främlingar i vrårna.
Öfverallt såg man målningar, mest af inhemska
mästare och ofta nog af nybegynnare i konsten, ty
baronen köpte mången tafla för att uppmuntra den
begynnande konstnären, för att jemna vägen för hans första
stapplande steg på en bana, som kanske med tiden
skulle föra honom till ära och lycka.
Baronen var ungkarl och hade sina egna tycken.
Han älskade blommor framför allt och hade också ett
blomsterrum, det var ett litet paradis. Midt på
golfvet stod en halfcirkelformig soffa och midt framför
den ett marmorbord; men rundt omkring soffan och
intill väggarne stodo blommande växter från orangeriet
i en skön ordning, och väggarne, målade i perspektiv,
visade utsigter af några Sweitzervyer. När
morgonsolen strålade in genom de klara rutorna och de
saftiga växterna lyste med sin grönska och sina prålande
blommor och spridde vällukt, då satte sig baronen
derinne och läste något af den nyare litteraturens
alster och njöt med själ och kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
